> Utbredning
    > Vad är religion?
    > Statistik
    > Babylonien
    > Egypten
    > Persien
    > Grekland
    > Rom
    > Norden
    > Judendom
    > Kristendom
    > Islam
    > Hindusim
    > Buddhism
    > Andra

Andra religioner

Jainism
Jainismen är samtida med Buddhismen och bär idrag från både den och Hinduismen. Den grundades år 500 f.Kr av Mahavira, den 24:e och sista av de jainska profeterna som kallas 'Tirthankar' -Vägledare.

Religionen uppstod ursprungligen som en proteströrelse mot de dominerande prästerna och de komplicerade ritualerna inom Brahmanism och man motsatte sig kastväsendet.

Jainister tror att universum är evigt och att det inte skapades av en gudomlighet. De tror på reinkarnationer och slutlig själslig frigörelse -Moksha. De praktiserar Ahimsa -respekten för allt levande och icke-dödande av något levande.

(Tecknet för ahimsa-icke våld)
I sitt sökande efter 'Moksha' praktiseras yttre och inre askes med fasta, späkning, sträng självtukt, meditation och studier. De flesta är strikta vegetariander men lever annars ett "normalt" liv. Prästerna täcker ibland över sina munnar för att inte svälja någon insekt och munkarna sopar vägen framför sig för att inte trampa på något småkryp. 

Det finns två sekter inom munkväsendet;

Swetambara -De vitklädda och Digambara -de luftklädda.
De senare är mycket nitiska i sin tro och avsäger sig allt ägande, till och med ägandet av kläder.
De flesta jainister bor i delstaten Gujarat i nordvästra Indien, Mumbai, sydvästra Indien och utomlands.

För länge sedan var det en stor skogsbrand, och alla djuren i skogen flydde och samlades runt en sjö, däribland en hord elefanter, rådjur, kaniner och ekorrar. I timmar flockades djuren samman, sökande skydd mot elden. Ledaren av elefanthorden greps av klåda och lyft ett ben för att klia sig. Genast tog en liten kanin över platsen som blev över, där elefanten haft sin fot. Elefanten, överväldigad av önskan att inte skada kaninen, stod på tre ben i mer än tre dagar, tills elden avtog och kaninen skuttat vidare. Hans ben hade då förlamats och han föll till marken. Fortfarande med rent sinne och hjärta, dog elefanten. Som belöning för hans medkänsla, övervann han behovet av att återfödas som djur, och föddes som en prins med namnet Megha och blev senare en lärjunge till prins Mahavira, med en munks löfte om hoppet till överskridande av alla former av existens.

Hem