Erövringen av Kanaan sker under ledning av
domarna, hövdingar som leder de tolv stammarna.
De svåraste motståndarna är filistéerna och erövringen sker genom att de tolv stammarna enas
under en gemensam kung och konungatiden inleds runt 1000 f Kr.
De tre konungarna är Saul, David och Salomo.
David är den store hjälten och det är han som när han ännu är mycket ung med sin stenslunga dödar jätten Goliat. David är dock mycket mänsklig och syndar ofta, bl a skickar han den vackra Batsebas man Uria i döden för att själv kunna ta Batseba som sin hustru.
Salomo är känd för sin visdom, han är son till David och Batseba och det är han som låter uppföra templet i Jerusalem.
En tid efter Salomos död delas riket år 936 f Kr
Israel blir det nordliga riket. Det består till 722 f Kr då det erövras av Assyrien och försvinner.
Juda blir det sydliga riket. En mycket viktig händelse är Josias reform 622 f Kr, för att hålla kulten enhetlig bestämmer Josia att Herren endast kan dyrkas i Jerusalems tempel, som tänkes vara uppförd på Moria berg, den plats där Abraham skulle ha offrat sin ende son Isak, men Herren avstod från offret och slöt i stället ett förbund med Abraham.
Juda består till 586 f Kr då det erövras av Det nybabylonska riket. Det led-ande skiktet förs bort i Den babylonska fångenskapen eller exilen. Under denna svåra tid nedtecknas många av texterna i Gamla testamentet och judendomen fixeras som religion under ledning av profeten Hesekiel. Nu börjar man träffas i synagogan, som ska påminna om och vara en ersättning för templet, som rivits i samband med babyloniernas seger 586. 539 f Kr faller Babylon för den persiske erövraren Cyrus och folket kan återvända hem till Juda och börja återuppbygga templet.
På 300-talet f Kr erövras Juda av Alexander den store och kommer att tillhöra Det seleukidiska riket. |
> Utbredning
