Genom flera krig erövrade Sverige Skåne, Blekinge, Halland, Bohuslän och Gotland från Danmark. Stormaktspolitiken innebar att skattetrycket ökade i Sverige. Bondebefolkningen drabbades också hårt av de militära utskriv-ningarna. Adeln däremot blev rikare, dels genom erövringar och krigsbyten, dels genom att en stor del av jorden kom i dess ägo, när staten sålde ut sina tillgångar för att finansiera krigen. Politiskt blev högadeln också mäktigare, särskilt under de perioder då tronföljarna var minderåriga och landet styrdes av förmyndarregeringar. På 1680-talet bröts högadelns dominans, då Karl XI blev enväldig kung och tog tillbaka större delen av den jord som kronan förlorat till adeln (reduktionen). Karl XI förde en försiktig utrikespolitik. Den reform av militärmakten han genomförde (indelningsverket) syftade till försvar istället för nya erövringar. Men under hans efterträdare Karl XII drogs Sverige in i det stora nordiska kriget. Efter inledande framgångar led den svenska armen ett katastrofalt nederlag mot Ryssland vid Poltava, och efter Karl Xll:s död 1718 var stormaktstiden slut.