Alltsedan senmedeltiden hade kungarna för-sökt stärka sin maktställning och bygga upp mera centraliserade stater. Denna utveckling fortsatte nu. Europas dominerande maktcen-trum under 1500-talet var den habsburgska furstesläkten. Dess strävanden att bevara och stärka sitt välde mötte motstånd från andra stater. Denna konflikt utgör en huvudlinje i 1500 och 1600-talets stormaktspolitik.

Ludvig XIV:e

Under 1500-talet var den spanska delen av det habsburgska väldet Europas mäktigaste stat. Den spanske kungen Filip II:e var en glödande förespråkare för katolicismen och kom i konflikt med protestanterna i Holland och England. Han besegrades av engelsmännen i ett stort sjöslag 1588, varefter Spanien gradvis förlorade sin ledande ställning.

Filip II:e

 

Den andra grenen av habsburgarna representerades av Filip II:s bror Ferdinand, som styrde över Österrike och var kejsare i det tyskromerska riket. De tyska furstarna gjorde revolt då han ville stärka rikets enhet och bekämpa protestantismen. Resultatet blev en europeisk storkonflikt, det trettioåriga kriget, där Spanien stödde kejsaren, medan Holland, Frankrike och Sverige anslöt sig till hans motståndare. En tredjedel av befolkningen i Tyskland dog. Kriget slutade 1648 med den westfaliska freden, som innebar ett - nederlag för habsburgarna. Maktens centrum flyttades västerut till Holland, England och Frankrike.

Källa:
Perspektiv på historien A, Nyström 2002.