|
FÖRINTELSEN
Förintelsen är benämningen på nazisternas försök att utrota de europeiska judarnaa under andra världskriget. Många avlivades i gaskammare eller av Einsatzgruppen, andra dog som en följd av de usla förhållandena i koncentrationslägren med svält och sjukdom-ar.
Förintelsen skiljer sig på grund av de syste-matiska, fabriksliknande och statligt orga-niserade mordmetoderna från de andra massmorden i historien och också ifråga om nazisternas förhållningssätt till politiska motståndare. De hade chansen att överleva när de visade underdånighet. De som enligt Nürnberglagarna – de lagtexter som defini-erade begrepp som "jude", "arisk" etcetera. – klassades som judar var de som först och främst var Förintelsens offer. Ingen hänsyn togs till individerna i gruppen och deras ålder eller kön. |
 |
 |
Antisemitismen har djupa rötter i europeisk historia. I den nazistiska ideologin var den ett centralt inslag. Omedelbart efter nazist-ernas maktövertagande stiftades en rad lagar som diskriminerade judarna i Tyskland och isolerade dem från det övriga samhället.
Efter det tyska angreppet på Polen 1939 började nazisterna föra samman judar från olika delar av Europa till getton där judarna tvingades leva under vedervärdiga förhåll-anden. Sommaren 1941 inleddes den mera systematiska förintelsen av judarna som kulminerade i dödslägrens gaskammare. Mer än sex miljoner judar dödades. Också zigen-are och flera miljoner polacker, jugoslaver och sovjetiska krigsfångar föll offer för den tyska utrotningspolitiken.
|
Fast tyskarnas utrotning av judar under andra världskriget är långifrån det enda folkmord som begåtts genom historien. Andra kända och uppmärksammade folkmord är mordet på armenier under 1:a världskriget, Stalins utrotning av oliktänkande, de röda khmerernas systematiska mördande av oliktänkande i Kambodja och de etniska rensningarna eller krigen mellan olika etniska grupper i Rwanda och forna Jugoslavien. |
Härnedan finner du också länkar till andra sidor som upplyser om förintelsen och andra folkmord:
Källa: Perspektiv på historien A, Nyström 2002. Wikipedia.
Tillbaka
|
