Men i slutet av 1940-talet fick den ekonomiska återhämtningen hjälp från USA i form av Marshallplanen. De planekonomiska experimenten upphörde. Men också ifortsättningen tog staten i de västeuropeiska länderna ett ansvar för medborg-arnas sociala trygghet, oavsett vad de regeringar som satt vid makten hade för politisk färg. Oenigheten mellan partierna gällde mera hur välfärdsreformerna skulle styras och finansieras: medan socialdemokraterna förespråkade mera skattefinansiering och statlig styrning ville de borgerliga partierna slå vakt om valfriheten och och ge större utrymme åt privata lösningar.

De första tjugofem åren efter kriget innebar en obruten högkonjunktur i väst-
änderna, med höga tillväxtsiffror, teknisk utveckling och stigande levnads-standard. I spåren av denna utveckling formades nya tänke- och levnadssätt, särskilt bland ungdomen. Förlängd skoltid och bättre ekonomiska villkor skapade ett utrymme för att ifrågasätta traditionella levnadsideal och pröva nya. Kvinnornas ekonomiska oberoende växte då allt fler av dem förvärvsarbetade. I slutet av 60-talet svepte något av en allmän revolt fram över västländerna, med protester mot det kalla krigets världsbild, mot USA:s krig i Vietnam, mot miljöförstöring och andra inslag i den livsstil som vuxit fram i välfärdens spår.