Gorbatjovs reformer, befolkningens missnöje och den alltmera krisartade ekonomiska situationen gjorde att alla de kommunistiska regimerna i Östeuropa störtades under loppet av ett år. Omvälvningen började på sommaren i Polen, fortsatte sedan i Ungern, Östtyskland och Tjeckoslovakien för att avslutas på senhösten i Sydösteuropa. På de allra flesta håll skedde det utan blodsutgjutelser. Ett par år senare hade också Sovjetunionen fallit samman. Men där och i flera andra av de forna öststaterna har utvecklingen efter kommunismens fall präglats av ekonomiskt kaos och nationella konflikter.

Murens fall 1989 var i hög grad en politisk händelse, i det att striden utspelade sig på en politisk arena, utkämpades med politiska medel och handlade om politiska frågor. Men som alltid är fallet i revolutioner fanns där även en viktig ekonomisk bakgrund. Att det skedda var en världshistorisk händelse är alla ense om, inte bara för att det innebar slutet på det Kalla kriget, utan också för att det signalera-
de ett avgörande nederlag för socialismen, den ideologi som präglat hela 1900-talet, som utopi, fiendebild eller reellt existerande system. Murens fall bekräftade dock bara en politisk bankrutt som länge stått i öppen dager - exakt HUR länge beror på vilka illusioner man valt att bita sig fast vid. Den revolutionära hösten 1989 avslöjade också en annat bankrutt, betydligt mindre uppmärksammad, men på sitt sätt betydligt mer omvälvande, nämligen den som drabbat den planeko-
nomiska idén.