FORNTIDEN- Nordens forntid
Ända tills för 12 000 är sedan täcktes Norden av ett tjockt istäcke. Inga människor kunde leva där. Men så fort isen började smälta invandrade de första jägarna. De livnärde sig främst på renhjordarna som strövade omkring på tundran söder om isranden.
För 8000 är sedan hade isen smält bort. Klimatet var varmt och fuktigt. Landet täcktes av lövskogar med vildsvin och hjortar som människorna jagade. Men mest grundade dessa sin försörjning på vad vegetabilier och hav eller sjö kunde ge: fisk, skaldjur, sälkött. Liksom andra jägar- och samlarfolk rörde sig nordborna över stora områden. Befolkningen var gles: i Skåne levde vid denna tid förmodligen bara 400 personer.
I södra Skandinavien började man odla jorden för 6 000 år sedan. Sädesslagen,tamdjuren och kunskapen om hur man skulle gå till väga fick nordborna genom kontakter med andra folk. Länge var jordbruket bara en bisyssla till jakten, fisket och insamlandet av vegetabilier, men efter hand fick det större betydelse.
(Illustration från Epos, R.Sandberg m.fl, 2003.)
Större delen av forntiden tillverkade människorna i Norden sina redskap av trä, ben eller sten, främst flinta. Omkring 1800 f.Kr. började man använda brons, mest till vapen, smycken och andra lyxföremål. Den dyrbara metallen importerades från andra länder.
Också järnåldern (500 f. Kr.1000 e.Kr.) brukar räknas till Nordens forntid. Sverige var då fortfarande ett primitivt utkantsland men stod genom handeln i kontakt med de mera utvecklade medelhavskulturerna. Detta ledde bland annat till att runalfabetet utvecklades. Impulserna från kontinenten blev fler i järnålderns slutskede, då nordiska vikingar drog ut på handels- och plundringståg.
(Källa: Perspektiv på Historien, H.Nyström.m.fl., 2001) |
(Illustration från Epos, R.Sandberg m.fl, 2003.) Tillbaka
|
