Religionskunskap

    > Utbredning
    > Vad är religion?
    > Statistik
    > Babylonien
    > Egypten
    > Persien
    > Grekland
    > Rom
    > Norden
    > Judendom
    > Kristendom
    > Islam
    > Hindusim
    > Buddhism
    > Andra

Hinduism-Riktningar

Inom hinduismen kan man inte som inom andra
religioner tala om direkta riktningar men man kan
ändå tydligt urskilja tre olika frälsningsvägar som
i sin tur gett upphov till olika skolor eller riktningar.

Gärningens väg (karma yoga):
Goda gärningar leder på rätt väg, men de leder inte
ända fram. De är dock en nödvändig förberedelse
för de följande vägarna.

Kunskapens väg (jnana yoga):
man måste inse med hela sin varelse, verkligen
uppleva sitt innersta jags enhet med det gudom-
liga. Liksom flodens vatten försvinner i oceanen, skall människan försvinna i gud.

Kärlekens väg (bhakti yoga):
man förenas med gud i yttersta kärlek till honom, Gudshängivenhet.

Gudarna

De flesta hinduer, runt 80% är vaishnaviter, d.v.s. dyrkare av guden Vishnu. Ordet Vaishnavism hänvisar till andesjälens eviga och naturliga tillstånd och hängivenheten som knyter andesjälen till Vishnu, den alltomfattande över-själen. Härifran kommer ordet Vaishnava som betyder- en som dyrkar Vishnu i ren kärlek, utan att önska något i gengäld.
Brahma är en personifiering av brahman, världs-själen. Han ses som alltets skapare men dyrkas nästan inte längre. Det finns i dag bara ett tempel vigt till honom. Hans hustru är Sarasvati, och hon är vishetens och lärdomens gudinna.
Vishnu är en kärleksfull, mild och inåtvänd, andlig gud som upprätthåller världen. Hans hustru är Lakshmi, rikedomens och lyckans gudinna.
Krishna är en av Vishnus avatarer vilket innebär att Vishnu tar kroppslig gestalt och framträder i världen för våra sinnen som fysisk. En av dessa avatarer är Krishna. Det finns många berättelser om Krishna: Hur han föds som herdepojke, fångar alla flickhjärtan och då de älskar honom som mest försvinner han tillbaka till himlen och sin andliga form. Den kvarvarande kärleken är bhaktifrom-het.
Shiva är motsatsernas gud hans egenskaper är motsägelsefulla: gränslös sexualitet och extrem asketism. Med sin dans framtvingar han världens undergång och han identifieras med det onda och människorna måste beveka honom, men han är också en fruktbarhets-gud vars väldiga fallos (linga) är en symbol för livets ständiga förnyelse. Han avbildas ofta som en dansande gud med fyra armar.
Durga/Kali är två av många namn på Shivas kvinnliga princip och gemål. Hon förknippas både med födelse och död och framställs såväl som den gudomliga Modern, till vilken kvinnor ber om hälsa och om att få barn, som dödens gudinna med långt svart hår, svärd och människoskallar i handen. Hon tillägnas fortfarande på vissa platser blodiga djuroffer.
Som Durga är hennes främsta uppgift att bekämpa demoner som hotar den kosmiska ordningen - dharma. Hon framträder som stridsgudinnan. Som Kali överskrider hon gränserna och ifrågasätter det givna. Hon ifrågasätter alltså till och med dharma. Genom detta överskridande blir hon hotfull och farlig, men visar också på möjlig förnyelse. Hon framställs som dödsgudinnan. Hon är den enda gudomlighet som fortfarande tillägnas djuroffer, i en del av hennes tempel offras getter. Som Parvati slutligen representerar hon vänlighet och artighet.
Ganesha är Shivas och Durgas elefanthövdade son vishetens gud och alla studerandes speciella skyddsgud
På landsbygden finns ett otal lokala gudar och de flesta hem har sin husgud, som har en särskild plats avskild där det finns en bild av guden och ett litet altare, där man kan lägga mat. När guden anses ha ätit färdigt får familjemedlemmarna äta upp återstoden och därmed dela måltiden med guden. Eftersom saliv orenar visar man sin underdånighet genom att äta efter guden på samma tallrik. Också i de olika templen tillbeds gudar på ett liknande sätt. Prästerna sköter kulten utan att ta hänsyn till besökarna, några gemensamma gudstjänster förekommer i regel inte och besökarna utför sina andakter individuellt. Prästerna är gudens tjänare och deras gudstjänst innebär just att tjäna guden. Guden väcks på morgonen och passas sedan upp genom hela dagen för att läggas på kvällen. I särskilda proces-sioner bärs guden kring i templet och kan då beskådas av besökarna, som också kan frambära sina gåvor till guden. För många hinduer är emellertid de olika gudarna bara uttryck för den ende gudens många sidor och egenskaper. De är således monoteister. Källa: Wikipedia och Komvuxnet Gotland.

Hem