Hinduism-Historia

Födelse: Från ca 1500 f kr började
indoeuropeiska stammar att tränga
in i Indien norrifrån. Med sig hade
de en polyteistisk religion, som kan-
ske på långt håll var släkt med reli-
gionerna i Europa. Denna religion
blandades med den religion som red-
-an fanns i Indien och blev till den
första hinduismen. Vilka gudar som
kommer från arierna och vilka som
redan fanns i Induskulturen är svårt
att utröna.

Numer lutar de flesta forskare åt att
bara en mindre del av religionen har sitt urpsprung hos arierna från norr.

Det verkar som denna första hinduism inte nödvändigtvis innehöll inslag som reinkarnation och sökande efter personlig upplysning. Istället var offerriter viktiga. Genom att offra till gudarna såg man till att världen och människorna fick fortsätta att existera. Religionen var en statsaffär.

Kastsystemet, där man föds in i prästkasten (brahminerna), krigarkasten, tjänarkasten, bondekasten eller de kastlösa, härstammar också från denna tid.

Under det sista årtusendet skrevs Veda-skrifterna ner. De är fortfarande hin-duismens centrala heliga skrifter. Men redan vedaskrifterna visar att religion-en nu hade börjat utvecklas och förändras.

Senare utveckling: Tron på själens ständiga återfödelse blev viktig och reli-gionen blev mer personligt inriktad. På 500-talet f kr uppstod en rad nya ask-etiska rörelser som gjorde uppror mot det gamla. Störst blev buddhismen och jainismen, som både blev egna religioner. En tredje rörelse, den ödestroende ajivikismen, som också kan anses som en egen religion, var också stor.

Den egentliga hinduismen trängdes tillbaka till mindre områden och till lands-bygden. Detta var hinduismens största kris.

Men genom att smälta samman delar av de nya religionerna med vedareligi-onen uppstod en mer utvecklad hinduism, som nu kunde slå tillbaka. Offer-riterna tonades ner och det stora antalet gudar blev mindre viktiga.

Den teistiska hinduism, den moderna formen, slog igenom. Alla gudar ansågs nu vara en del av en och samma Gudomliga kraft. Tre gudomar blev särskilt viktiga: Vishnu (Upprätthållaren), Shiva (Förstöraren och återskaparen) och Shakti (Den kvinnliga principen). I bakgrunden finns också Brahma (Skapa-ren).

Vishnudyrkarna är flest. De anser att Vishnu har reinkarnerat sig många gån- ger i mänsklig skepnad. En av dessa inkarnationer är Krishna.

Under vår tideräknings fem första århundraden återtog hinduismen sin domi-nerande position i Indien. Jainismen marginaliserades, men överlevde. Budd-hismen försvann från Indien, men överlevde på Sri lanka och i Kina och spreds därifrån vidare utåt.

Under tiden blev däremot de mystiska meditativa yogarörelserna inom hinduismen allt starkare.

Hinduismen spreds till Sydöstasien och antog nya former. Speciellt stark blev den i Indokina och på Java. Men senare tog buddhismen över i dessa områden.

Men den hinduiska storhetstiden tog slut i och med att muslimerna invader-ade Indien. De första framstötarna skedde redan på medeltiden, men det var fram emot 1500 som norra Indien blev muslimskt. Det ledde till at en hel del indier i öster och i Bengalen (dagens Pakistan och Bangladesh) gick över till islam. I gränstrakterna mellan islam och hinduism uppstod sikhismen.

Senare erövrade muslimerna även Sydöstasien och utplånade de sista resterna av hinduismen där, sånär som på Bali.

I centrala och södra Indien har hinduismen däremot överlevt och stärkts. Britterna tog på 1700- och 1800-talen över Indien, men det rubbade inte hinduismens ställning. Istället började hinduismen att sprida sig till Väst-världen.

Tolerans har alltid utmärkt hinduismen. Det blev religionens styrka när den nådde Europa och Nordamerika. De hinduistiska teserna om reinkarnation och personlig andlig utveckling påverkade miljoner i väst. Yoga och meditation har blivit vanlig. Det är hinduismen som är kärnan i det som kallas New Age.

Indiska utvandrare har också spridit sig över världen, bland annat till länder som Storbritannien, Fiji och Trinidad-Tobago.

Framtid: Att element som meditation och yoga har erövrat stora delar av Västvärlden betyder inte att väst har blivit hinduistiskt. Sånär som på Hare Krishna har ingen "rättrogen" hinduistisk sekt fått något egentligt fotfäste i väst. Och även de halvhinduiska sekterna i väst är ganska små.

Och i Indien visar hinduismen stelhet. Det gäller inte bara det gamla kastsy-stemet, som bara mycket sakta överges. En del hinduister visar också tecken på att mista sin tolerans och bli fundamentalister. Rivningen av en 1500-tals-moské i Indien nyligen visar att fundamentalistiska hinduiska krafter kan gå långt för att hävda hat mot andra religioner, speciellt islam. Det bådar inte gott för hinduismens överlevnad och vidare spridning. Men något hot mot hin-duismens ställning i Indien finns inte.

Hem Sidtopp