> Metaetik
> Pliktetik
> Konsekvensetik
> Sinnelagsetik
> Dygd etik
> Etiska frågor
> Vad tycker du?
> Uppgifter-Prov
> Elevarbeten
> Etiklänkar
| Etik-
att göra det rätta
I dagen samhälle är det viktigt att bli hörd och respekterad, men vad får vi egentligen lov att säga och yttra oss om? Jag har valt att skriva detta arbetet för att få lite ordning på den oreda som verkar förekom-ma när det gäller yttrandefrihet. Vad får man lov respektive inte lov att yttra sig om i Sverige idag under 2000- talet? I Sverige har vi en väl utformad grundlag som säger att all makt utgår från folket, och som även tillerkänner oss yttrandefrihet. Idag har man dock anledning att fråga sig hur många svenskar som äger en yttrandefrihet som i någon mening förmår påverka makten. Det är ju det avgörande kriteriet om yttrandefriheten ska ha någon mening. Men att föra diskussioner om exempelvis invandringspolitiken är ett mycket känsligt ämne som lätt missuppfattas eftersom vi i Sverige har väldigt snäva ramar om vad som får komma fram. Vad innebär yttrandefrihet? Har vi rätt att yttra oss samt argumentera för en princip vi skulle kunna offra vår liv för? Ja, om det ligger inom de rätta ramarna ur ett politiskt synsätt. Det är en grundläggande rättighet för var och en och innebär att du som medborgare i Sverige och EU har rätt att framföra, sprida och ta emot information, åsikter och andra meddelanden utan att någon i förväg hindrar detta. Våra demokratiska principer bygger på fri åsiktsbildning och allmän och lika rösträtt. Yttrandefriheten har därmed en central ställning i svensk demokrati och finns även inskriven i Artikel 10 i Europeiska konventionen för de mänskliga rättigheterna. Yttrandefriheten och tryckfriheten är en förutsättning för att man ska kunna protestera mot det man tycker är fel och för att alla åsikter i ett samhälle ska kunna få komma till tals. Yttrandefriheten och tryckfriheten är en absolut förutsättning för en fungerande demokrati. Vad säger grundlagarna? Tre av våra fyra grundlagar har regler om yttrandefrihet: Yttrandefrihetsbrotten Men yttrandefriheten kan inte vara total. Vissa andra intressen väger ibland tyngre än andra och motiverar å att yttrandefriheten inskränks. Yttrandefriheten begränsas också indirekt av sådana saker som av att alla inte kan tala och skriva när de slutat skolan och av att medierna idag ägs av ett fåtal stora ägare i Sverige och utomlands. De stora ägarna av massmedia i Sverige är Bonniers, norska Schibsted och Stenbeck. Bonniers, som är störst, äger bl a Expressen, Sydsvenska dagbladet, Dagens Nyheter, Dagens Industri, bokförlag, vecko-tidningar, SF, radio och har även andelar i TV 4. Inom näringslivet och på myndigheter menar man ibland att lojaliteten mot arbetsgivaren ska gå före yttrandefriheten. Yttrandefriheten är skyddad både i svensk lag och i internationell konventioner. Men även i en demokrati finns det begränsningar av yttrandefriheten. Man får till exempel inte kränka en annan individ eller grupp, man får inte uppmana till brott mot lagen och man får inte avslöja statshemligheter som kan skada "rikets säkerhet". För att någon skall kunna straffas för ett yttrandefrihetsbrott krävs det att både YGL (respektive TF) samt enligt allmän lag anser att gärningen är brottslig. Detta kallas för dubbel kriminalisering eller att ha dubbel täckning. Detta sätt tillämpas för att säkra yttrandefriheten mot inskränkningar, men inte mot utvidgningar. De områden som finns inom yttrandefrihetsbrotten är otillåtet yttrande och otillåtet offentliggörande. Man finner dessa i TF:
De första sex yttrandefrihetsbrotten under otillåtet yttrande, är ”passiva” under normala förhållanden. De aktiveras endast om landet befinner sig i krig, i beredskapstillstånd eller då en revolution pågår eller är nära förestående. Detta bestämdes under 1900- talet och har idag inte så stor praktisk betydelse. Alla de andra punkterna kan begås under normala förhållanden, och detta betyder att de kan begås även om landet befinner sig i krig eller liknande tillstånd. Dessa grupper innefattar både brott mot staten som (ex. spioneri) som mot enskilda människors privatliv (ex. förtal). Ett av de vanligaste yttrandefrihetsbrotten som begås är hets mot folkgrupp, och i TF beskrivs det på följande sätt; - hets mot folkgrupp, varigenom någon hotar eller uttrycker missaktning för folkgrupp eller annan sådan grupp av personer med anspelning på ras, hudfärger, nationellt eller etnisisk ursprung eller trosbekännelse. Detta betyder att man med andra ord uttrycker ”missaktning” för en folkgrupp, och folkgrupp kan både vara den enskilda individen (ex. turkar) eller en grupp av flera andra grupper (ex. invandrare) Detta är straffbart även om den utpekade folkgruppen indirekt utsatts för missakningen, så även om man enbart yttrar orden –jävla svartskalle, eller dylikt kan man straffas. Att hylla en folkgrupp/ras som överlägsen andra är också brottsligt. Denna lag är till för att stoppa raspropaganda, rasism, överdriven nationalism eller andra rasfientliga yttringar. Yttrandefrihetens historia Många filosofer under upplysningstiden på 1700-talet förespråkade det mänskliga förnuftet och folkens frihet, vissa förnekade t o m Guds existens. Det här smittade av sig, speciellt på dem som hade et mindre väl ställt. Inom Sverige hade två olika opinioner växt fram. "Hattarna" bestod till större delen av adel och överklass, medan "Mössorna" utgjordes av de övriga tre stånden. Tryckfrihetsförordningen tillkom efter en hård kamp mellan hattarna och mössorna, då hattarna drev igenom tryckfrihetsförordningen den 2 december 1766 , och därmed har Sverige världens äldsta grundlagsskyddade tryckfrihet. Den nya tryckfrihetsförordningen innebar att all politisk censur upphörde, att nästan alla officiella dokument blev offentliga och att varenda svensk fick rätt att publicera dem. Sverige hade därmed fått en fullkomlig politisk tryckfrihet och på samma gång blev tryckfrihetsförordningen en av rikets grundlagar. Som jag sagt tidigare hänger tryckfrihet ihop med åsikts- och yttrandefrihet, och faktum är att man historiskt sett kan sätta likhetstecken mellan tryckfrihet och åsikts- och yttrandefrihet, eftersom boktryckarkonsten gjorde det möjligt för den som ville sprida sina åsikter. Yttrandefrihet i andra länder Rätten till att få yttra sig i sitt eget land är olika beroende på vilket land man lever i. I vissa länder finns det en liknande yttrandefrihetsrätt som den vi tillämpar i Sverige, och Sverige verkar för att rätten till yttrandefrihet i andra länder skall räknas till en mänsklig rättighet. Dock är det i många länder svårt att driva igenom detta, då det i vissa länder anses det ytterst olämpligt att säga vad man står för, och många människor fängslas eller avrättas för att de yttrat sin åsikt. I många länder förekommer även maktkamper där man tar till vapenvåld för att driva sin åsikt igenom. Vad säger motståndarna? Motståndarna till rätten att få yttra sig tycker egentligen inte att det är fel med yttrandefrihet, de vill istället omforma lagen. De ifrågasätter till exempel i vilken utsträckning inskränkt yttrandefrihet hjälper de barn som drabbats av övergrepp. De anser även att det är ingen idé att använda sig av yttrandefrihet om den ändå inte är total. Eftersom yttrandefrihetsbrotten begränsar individens yttrandefrihet, anser de att vi endast har begränsad yttrandefrihet i Sverige, och skall därför omformulera lagen så att den inte går att misstolkas. De tycker även att demokratin går innerst inne ut på att alla varenda människa ska våga säga precis vad hon eller han tycker och tänker, och att man ska våga säga det frimodigt och öppet och att man aldrig någonsin ska bli nedtryckt eller förtryckt för det man säger, eftersom det är grunden för hela demokratin. Men de tycker inte att det fungerar så i verkligheten. De anser att vi i Sverige är väldigt rädda för att säga vad vi har på hjärtat om det inte stämmer med vad alla andra tycker. Summerat tycker de att yttrandefrihet för vanliga medborgare i praktiken bara ett sken av yttrandefrihet . En rätt att yttra sig i tomma intet - aldrig i det forum som påverkar makten. Så fort vi vill använda det offentliga rummet kan vi godtyckligt utsättas för censur. Motståndarna anser att de som ofta blir hörda i dagens medier är personer som är kloka nog att censurera sig själva först, och eftersom många gör detta får de del av makt och privilegier. Vad anser förespråkarna? I Sverige anses yttrandefriheten som en av de mänskliga rättigheterna, och förespråkarna tycker att et är en självklarhet att individen skall få chansen att säga samt argumentera för sina åsikter. De anser även att lagen ger ett visst skydd åt den enskilda individen, eftersom yttrandefrihetsbrotten inte enligt lag får överskridas. Detta är grundligt utformat för att på yttersta sätt motverka rasism, förtal m.m. Rätten att förmedla vilka budskap som helst om vad som helst, är en av hörnpelarna i en demokrati. Åsiktsfriheten och rätten att fritt få försöka påverka andra är nödvändiga förutsättningar för att demokratin skall fungera och för att medborgarna själva skall kunna delta i samhällsprocessen. De anser att dessa rättigheter garanteras genom tryckfrihetsförordningen samt yttrandefrihetsgrundlagen. Personliga tankar Så, är yttrandefrihet något att fortsätta att förespråka för? Självklart, eftersom vi varje dag kommer i kontakt med yttrandefrihetsgrund-lagens principer är det mycket svårt att föreställa sig ett samhälle utan den. Hur skulle det se ut om Yttrandefrihetsgrundlagen finns utan yttrandefrihetsbrottslagen? Detta skulle ge alla människor i Sverige rätt att uttrycka sina åsikter obegränsat. Det betyder att vem som helst får lov att yttra sig om vad som helst, utan att kunna bli straffade. Jag anser att det skulle råda total kaos i landet. Extremister samt främlingsfientliga skulle kräva att få sin röst hörd, och de skulle förmodlige ta till drastiska åtgärder genom media. Förmodligen skulle folk öppet smutskasta och förnedra varandra tills det går över gränsen och meningsskiljaktigheter skulle definitivt förstöra landets demokrati. Även fast vi nu har en lag som säger att vi får yttra oss inom rimliga gränser kan man ofta mellan raderna läsa mindre vackra ord. Människor har allti varit duktiga på att med list kringgå de lagar och regler som existerar. de finner alltid en metod att på ett eller annat sätt få fram sitt budskap. Att ta bort en lag som är så pass aktuell är näst intill omöjligt, men skulle detta någonsin hända skulle landet leva i skräck. Vi skulle leva i ett samhälle där någon annan säger till oss vad vi får och inte får prata om. När vi talar om yttrandefrihet handlar det inte bara om rättigheter. Det gäller också skyldigheter. Yttrandefrihet är en frihet som förpliktar.Den måste hanteras med ansvarskänsla. Detta gäller naturligtvis i särskild hög grad de som har tillgång till mycket yttrandefrihet, såsom journalister, politiker, mediaarbetare m.m. Journalister samt mediaarbetare ställs varje dag inför svåra beslut angående vad de får lov att publicera eller visa. De måste ställa sig frågorna vad kan vi skriva om, vad får vi säga, vad får vi visa i bilder? Det gäller att de har goda kunskaper om rättsliga samt etiska regler. En sak som verkar vara svår för media/ journalister att se skillnad på ifall en uppgift är av allmänintresse eller av allmänt intresse. Det vill säga vad som anses vara ren och skär nyfikenhet. Sådant som de flesta av oss tycker är spännande att skvallra om. Det är en hårfin linje mellan att överskrida yttrandefrihetsbrottet förtal och att leverera en nyhet. Många gånger har journalister blivit fällda då de hängt ut en kändis för något de inte gjort. Till allmänintresse hör ifall Baren-Meral har berusad sprungit runt naken över en äng, medan det i allmänt intresse ligger ifall en erkänd politiker gjort samma sak istället för att medverka vid en tillställning.
Exempelvis kan man säga att person A utsätts för följande: På tidningen Y:s löpsedel kan man en morgon läsa: - GÖRAN PERSSON FÖRDE BORT MIN KATT! ÅSA BERÄTTAR OM DEN TRAGISKA HÄNDELSEN. Läser man vidare kan man följa historien då Åsa berättar om hur Göran Persson tog upp hennes katt för att senare släppa ner den tjugo meter därifrån efter att ha klappat den.
Är detta förtal, förnedring eller smutskastning? Media har en tendens att göra en höna av en fjäder, och personligen anser jag att rubriken är missvisande, medan själva texten är förklarande och inte något förtal. Sedan förekommer det skilda regler när man jämför exempelvis Göteborgsposten med Expressen. Göteborgspostens innehåll ligger i allmänintresse, medan expressen ligger i allmänt intresse.
Åsikts- och yttrandefriheten har alltså genom tryckfriheten haft såväl med- som motgångar på sin väg i det svenska grundlagssystemet. Inte ens idag är den total, men detta är snarare för att skydda den enskilde individen mot de allt starkare medierna. Jag anser att det är svårt att hålla sig inom de ramar som finns och jag vet att många väljer att hellre vara tysta framför att argumentera för sin åsikt med risken att yttra sig felaktigt. Alla människor är olika med olika värderingar och ståndpunkter, och hur länge du än letar är chansen att du skall lyckas hitta någon som är helt likasinnad ytterst liten. Meningsskiljaktigheter är en del av den mänskliga vardagen och genom att respektera sina medmänniskor och deras åsikter kan man komma långt. Genom yttrandefrihetsgrundlagen kan två människor med olika meningar mötas på mitten för att tillsammans verka för att få fram det bästa ur två ståndpunkter.
Källor: Sveriges grundlagar Malmgren, Robert Norstedts 1965 Tryckfrihetsrätt, Håkan Strömberg, Studentlitteratur Yttrandefrihet och tryckfrihet, Anders R Olsson, Prisma Medierätt 1, Christina Nylander, Studentlitteratur www.altavista.se
|
