Etik- att göra det rätta

Elevarbeten

Självmord - Arbete 1 Ett etikarbete Ek3 HT-03

Självmord blir allt vanligare i detta samhälle vi lever i. De flesta av oss har vid en eller annan tidpunkt i livet haft självmordstankar. Önskan av att försvinna från problemen man befinner sig i blir allt starkare ju oftare man hamnar i samma situation om och om igen.

Ungefär 2000 svenskar begår årligen självmord, vilket innebär att självmord står för 2% av alla dödsfall. Självmord är drygt dubbelt så vanligt bland män som hos kvinnor, hos barn och ungdomar så är självmord ovanligare.

I Sverige så är rationella (filosofiska, logiska) självmord, är väl övervägda och görs till exempel vid kroppslig sjukdom med dålig prognos men utan inverkan av psykiska störningar eller droger, ovanliga.

Självmord är mycket vanligare bland människor som lider av psykisk sjukdom (sär-skilt depressionssjukdom och psykossjukdom) och/eller missbrukssjukdom. Samtidig psykisk sjukdom och missbrukssjukdom utgör en stor riskfaktor för självmord.

De flesta självmord sker under inflytande av psykiska störningar eller drogpåverkan eller som följd av krisreaktioner. De karakteriseras av förtvivlan snarare än överväg-ande, av kaos snarare än rationalitet. De vanligaste psykiska störningarna är depres-sion, missbruk, psykoser och personlighetsstörningar, främst hos yngre.

Själmordsförsök, på en rimlig uppskattning till 20 000 per år, är tio gånger så många som självmorden. Här har man märkt att självmordsförsöken är vanligare bland kvin-nor och unga vilken är motsatsen till självmord. Självmordsförsöken sker huvudsak-ligen med överdos av mediciner eller med skärverktyg.

En vädjan om hjälp, en önskan att påverka omgivningen eller att visa aggressivitet och bitterhet kan vara några av de orsaker som påverkar en människa till att vilka komma bort från allt istället för att ha en tydlig avsikt att dö. 10-15 % av de som begått ett självmordsförsök dör så småningom av självmord. Själmordsförsök kan betraktas som en varning för framtida självmord.

De flesta människor tror att de som går omkring och talar om självmord inte begår självmord. Dessvärre är detta inte sant. De som har tagit sitt liv har på ett eller annat sätt redan berättat det för andra. Det är därför viktigt att uppmärksamma sig på de signaler som ges så att man kan rycka in i tid innan det är för sent.

Att uppmärksamma sig på livssituationer som kan vara hotande för en person som inte har det så bra sen innan kan vara till en stor hjälp för den självmordsbenägne. Person-er som står en nära i omgivningen som familj och vänner måste hjälpa den personen, som plötsligt blivit ensam, genom att försöka hindra henne/honom från att totalt isolera sig själv och från att försöka undvika att alkoholen och medicinmissbruket tar över-handen som ett exempel. Det som först och främst är viktigast är att låta personen öppna sig och prata igenom problemen som han/hon upplever som jobbigt.

Första stadiet i självmordsprocessen börjar i form av dödstankar, dödsönskan, själv-mordstankar och självmordsavsikt, som är ett tecken på en allt mer intensivare själv-mordsprocess. Utvecklingen av självmordsprocessen och risken för självmord beror helt och hållet på hur livet utvecklar sig och hur det självdestruktiva tänkandet och handlandet bemöts av omgivningen.

Antalet självmord i Sverige har under de senaste 20 åren gått ner. En tidigare stigande trend har alltså brutits vilket är mer än positivt. Men trots denna minskning så är fort-farande självmord ett folkhälsoproblem.

Som man tydligt märker så är självmord ett stort problem och för att inte tala om skrämmande. Vad kan och skall man egentligen göra? Har vi utomstående verkligen en sådan förmåga att vi kan förhindra att en människa begår självmord? Jag (Paula Eriksson) brukar säga, det man inte dör av blir man starkare av. Men detta gäller tydligen inte alla.

Hur argumenterar förespråkare och motståndare?

Påstående: Man kommer bort från problemen och slipper lida!

P1: Att utsättas för ständigt lidande är inte rätt och känner man att livet känns tomt och att det inte finns någon mening med att leva så är det ens eget val.

P1P1: Den som har begått självmord har antagligen försökt ta itu med problemen utan att lyckas och då krävs det mycket starkt mod att våga ta självmord.

C1P1: Det finns ingen lag som säger att det är förbjudet att begå självmord i Sverige men det finns andra sätt att slippa utsättas för ständigt lidande.

C1P1P1: Det är sant att det krävs mycket mod att begå självmord. Men det krävs ännu mer mod att klara av att stå emot nedgångarna och ta dem som de kommer och reda upp dem.

C2P1P1: Det kan vara rena tillfälligheter som gör att man väljer att begå självmord. Stor tvivel kan uppkomma.

C1: De anhöriga som återstår lider otroligt mycket och känner stor sorg och saknad. De ställs också inför stora frågor som: var det mitt fel? Varför?

P1C1: Den som begår självmord har ju ett eget val. Han/hon kan inte stanna kvar i livet för andras skull. Det är ens eget val.

P1C2P1P1: Den personen som begår självmord har nog länge funderat över det och inte kommit på något annat sätt att slippa lidandet. Man skall inte lida när man kan göra något åt det. Det negativa som händer än känns oftast mer än vad själva lyckan gör.

C2: Varför försöker inte människor hårdare med att hitta lösningar på problemen. Livet är något dyrbart som man inte skall slänga iväg sådär.

P1C2: Det är nog så att människor orkar helt enkelt inte att sträva längre efter det som känns bra i livet. De självmordsbenägna har nog redan gjort allt de kunnat för att få en bättre tillvaro men inte lyckats.

Påstående: Vi har rätt att begå självmord!

P1: Det borde vara självklart att alla borde få ha rätten till sin egen död på samma sätt som vi alla har rätten till vårt eget liv.

P1P1: Den person som tagit sitt liv har visat stor mod att välja det tyngsta valet någonsin och göra något åt det hela.

C1P1: Det är inte rätt att offra det dyrbaraste man fått för att komma bort från vissa problem. Att vara modig innebär att ta itu med saker och ting och inte ta en genväg och komma till en plats där problem inte existerar. Det man inte dör av blir man starkare av.

C2F1F1: Ibland så är problemen så stora att man inte kan ta itu med dem själv. Man har en önskan att begå självmord som oftast åtföljs av stor tvivel. Vissa tillfälligheter kan vara svåra nog och få en människa att begå självmord.

C1: De anhöriga blir lidande och få stå med frågor livet ut. Var det mitt fel? Varför? Det är inte rätt att alla ens anhöriga ska få leva med obesvarade frågor.

P1C1: Man är inte till någon större glädje för sin omgivning om man valt att man inte vill leva.

C1P1C1: Det är oftast fler som bryr sig om en och älskar en än vad man tror. Det är ganska egoistiskt att begå självmord för att slippa alla problem och lämna anhöriga efter sig i stor sorg. Självmord är den grymmaste döden för de efterlevande.

P1C2P1P1: Negativa känslor känns mer än vad de positiva gör. Det är ett tungt beslut att begå självmord.

C2: Människor som har allt de kan önska efter vill alltid ha mer? Varför?

P1C2: Utan mening så kan livet kännas tomt. Det behöver inte vara dödslängtan som driver en till döden. Man kan känna att det finns inget som driver en vidare i livet, livet är helt enkelt tomt utan någon som helst mening och då kan de känna att det var inte menat att jag ska leva längre.

Moraliskt ansvar?

Kan en person som begår självmord ses som moraliskt ansvarig?
För det första så är handlingen avsiktlig. Personen som utför handlingen är väl medveten om dess följder samt att personen utför handlingen helt och håller för egen vilja.
Om det hade legat tvång i att begå självmord så hade den som tvingar någon annan att begå självmord bör ses som ansvarig. Man är själv moraliskt ansvarig för sina handlingar så länge man är i sina sinnes fulla bruk samt att han/hon som vill begå självmord är medveten om att det finns både bra och dåliga konsekvenser av sitt handlande.

Hur ser det ut historiskt och i andra länder?

Så långt bak i tiden som man kan komma så har människor begått självmord. Stoi-cismen, den filosofiska skola som grundades i Aten omkring 300 f.KR., trodde på at man skulle leva ett liv ”i enlighet med naturen”. När omständigheterna gjorde tillvaron outhärdlig så kunde man frivilligt dra sig tillbaka och begå självmord.

Marcus Porcius Cato som levde 95-46 f. Kr. var en känd stoisk filosof som av-skydde livet under Caesars envälde. Han beslöt sig att begå självmord.
Epikuréerna betraktade också självmord som en riktig handling. Epicurus, som är epikurismens grundare, föddes år 341 f. Kr. och dog år 270 f. Kr. Enligt hans lära så är människans viktigaste uppgift att uppnå en behaglig existens, ett lugnt och lyckligt själsliv. När livet inte längre kan skänka en lycka så är självmord ett gott alternativ.
”Döden betyder ingenting för oss, för när vi finns finns inte döden. När döden den finns, finns inte vi”.

Filosofen Sokrates, som är född i Aten och levde mellan 469-399 f. Kr, tyckte att självmord aldrig var moraliskt försvarsbart. Han hävdade att mänskliga varelser är gudarnas egendom och man har inte rätt att göra sig av med det som inte tillhör dem.

Fram till och med 1864 så var försök eller förberedelse till självmord straffbart i svensk lag. Idag är det inte längre straffbart. Självmord fördöms inom islam, kristen-dom och judendom. I flera andra länder så är självmord straffbart. Det är kultur-specifikt att ha värderingar om att döda sig själv. Handlingen uppfattas därför i vissa kulturer och situationer som negativ och i andra som positiv.

Självmord anses vara socialt meningsfulla handlingar, och i de kulturella tolkningarna kan man bland annat betona kulturella värderingar, rollförväntningar och mediernas påverkan.

Man kan också undersöka individens grad av social integration och underordnande i gruppsituationer, där man räknar med sociala, religiösa, ekonomiska och politiska dimensioner.
I vissa sammanhang så har självmordet, egenoffret, förekommit inom hinduismen och buddhismen. Några exempel är sati (änkebränning) i Indien, seppuku (harakiri) i Japan, samt buddhistiska munkar och nunnor som, i social protest, begått självmord genom att tända eld på sig själva.

En liknande händelse tog plats i Göteborg mitt på Gustav Adolfs Torg vid Brunns-parken i oktober detta året. En utländsk kvinna tände eld på sig själv och avled senare av de svåra brännskadorna. Orsaken till självmordet var att hon var en asylsökande som de ville skicka tillbaka till hennes hemland. Hon var inte välkommen i Sverige. Hon tog självmord i protest.

Att man skall behöva protestera med att ta sitt eget liv för att få människor uppmärk-samma om vissa situationer är fel. På något sätt måste vi försöka minska på själv-morden ytterligare, om inte få slut på dem helt och hållet.

Émile Durkheim skildrar fyra olika slags självmord i sin bok, ”Le Suicide” (1897). Det altruistiska självmordet sker i ett samhälle som kräver stark lydnad av individerna, det egoistiska självmordet i ett samhälle där samhället är svagt i förhållande till individen. Det anomiska självmordet sker i ett samhälle som saknar normer och det fatalistiska självmordet sker i ett samhälle som har auktoriteter utanför kollektivet.

Egna åsikter

Alla har vi rätten till våra egna liv, borde vi inte ha en rätt till vår egna död då?
Visst kan man tycka att det är så det borde ligga till. Jag anser att vi alla har rätten till våra egna liv, finns det en person som är självmordsbenägen så kan han/hon inte vara speciellt lycklig. Då tycker jag att det är omgivningens rätt att se till att få den personen att må bra igen, åtminstone försöka. Jag håller med stoikerna om att allt som sker enligt naturens lag är gott.

Ett ganska vanligt argument man oftast stöter på är att ta självmord är ett sätt att fly från sina problem istället för att ta itu med dem, och att självmord vore svagt och fegt. Det jag inte kan förstå är hur man kan tycka att det är fegt att ta självmord. Jag tror att det krävs väldigt mycket mod för att kunna utföra något sådant. Inte för att jag menar att det är modigt utan att många människor har haft en tanke på att ta självmord men när det blir dags så vågar de inte gå hela vägen ut i rädsla för smärtan etc. Jag tänker till och med gå så långt och säga att ta självmord är det tyngsta beslutet man antagligen tagit.

Jag kan ta och berätta att jag själv har varit djupt deprimerad under en lång period på grund av min pojkvän som var drogmissbrukare. Jag mådde otroligt dåligt och vad jag än gjorde så kunde inte jag få slut på hans missbruk. Jag blev ständigt sårad och kände mig inte uppskattad och älskad. Jag ställde upp för honom och gjorde allt för honom men fick ingenting tillbaka. Fastän allt detta så stannade jag kvar hos honom och det slutade med att jag isolerade mig totalt från vänner och familj. Kunde inte den enda människa på gjorden som förstört mig totalt få mig att må bra igen så har jag inget mer att leva för. Så resonerade jag. Min livsglädje var borta med vinden.
Varje dag funderade jag på om det skulle vara lättare att bara försvinna, slippa allt det som gör ont i mig och som orsakar min djupa depression. Jag funderade också på vilket sätt att begå självmord som skulle vara smärtsamt och det minst smärtsamt. Jag kom fram till att skulle jag begå självmord skulle det vara på det smärtsamma viset för att visa hur mycket smärta det finns i mig. Hur trasig jag var inuti.

Idag är jag väldigt glad att jag aldrig gick så långt. Jag fick hjälp i tid och socialen tog tag i saker och ting och lade in min pojkvän på avgiftning och behandling.

Jag har nu i efterhand fått reda på att jag varit en stor i del i det hela som fått min pojkvän att ändra inställning till droger. Jag fick också reda på att han mådde otroligt dåligt av att han gjort så mot mig som han gjort. Vilket jag inte haft en tanke på. För om han nu varit medveten om vad han gjort mot mig varför fortsatte han såra mig om och om igen?

Idag så vet jag att mitt handlande var fel. Det var min ständiga tro att jag hade gjort något fel och att jag kunde få honom att sluta missbruka droger som fick mig att till en viss del må så pass dåligt som jag mådde, också mycket hans sätt att behandla mig. Idag har vi varit tillsammans i tre år och för tre veckor sen blev han klar med sin behandling och har snart varit drogfri i ett år. Vi har börjat om ett helt nytt liv tillsammans och än så länge har allting fungerat bra.

Min familj, mina vänner och min pojkväns familj är en stor anledning till varför jag finns här idag. Utan deras stöd så hade jag aldrig klarat av att stå här idag. Jag har inte helt kommit ur min depression och det kommer ta lång tid men jag är hoppfull.
Jag tror att för det mesta så är självmord eller självmordsförsök ett desperat rop på hjälp, se mig, acceptera mig, ge mig vänskap, tro och hopp, se mig för den jag är och ingen annan.

Till sist så vill jag avsluta med att säga att detta arbetet har varit lärorikt och kul att utföra. Jag hoppas att det blir en spännande läsning!

Livet är till för att levas annars skulle man inte blivit tillgiven det. Ibland kan livet kännas väldigt svårt och jobbigt. Men man blir starkare för varje motgång man klarar av. Och lyckan når oss alla någon gång också. Det är med dessa orden jag vill avsluta detta arbete.

Källor

Böcker:

”Ungdomars tal och tankar om självmord” av Gunilla Tegern, Jan Beskow och Bengt-Erik Eriksson; 2003, Studentlitteratur Lund.

”Självmord” av Earl A. Grollman; 1971, Slussens bokförlag.

”Samtal om självmord” av Solveig Cronström-Beskow; 1983, Kristianstads boktryckeri AB.

Internet:

http://netdoktor.passagen.se/haelsa/fakta/sjaelvmord.shtml

www.ne.se (OBS. för att ha tillgång till nationalencyklopedin på internet så krävs användarnamn och lösenord)

Självmord - Arbete 2

Ett etikarbete av
Sofia Hermansson
EK 3
HT-03

Problemformulering

När uppgiften om att välja ett etiskt dilemma för att definiera och analysera det kom till kännedom i vår klass dök ett ämne plötsligt upp i mitt huvud. Ett ämne som ligger mig förvånansvärt varmt om hjärtat, troligtvis för att viljan i mig är så stark att kunna förstå. Ämnet jag valt är Självmord. Med detta arbete vill jag släcka min törst efter förståelse och få svar på de frågor som så länge funnits i mitt huvud. Hur kan en män-niska begå självmord, har hon då förlorat den mänskliga spärren som säger till dig att rycka upp dig och kan en människa verkligen lida så tragiskt att hon ser att den enda utväg är att önska livet ur sig själv och begå Självmord…

Under senare delen av 1900-talet steg antalet självmord i Europa och inte minst Sve-rige för varje år som gick. Nu på senare år när de antidepressiva läkemedlen intro-ducerats liksom kunskapen om olika depressionssjukdomar förbättrats har trenden svängt och antalet självmord har börjat minska drastiskt. Idag i Sverige begår cirka 1700 människor självmord varje år. Mellan 1980 och 1996 minskade självmords-frekvensen med en tredjedel och är idag 33 män respektive 14 kvinnor per 100 000 invånare och år. Drygt 30 procent av alla dödsfall i åldrarna 15-34 år utgörs av själv-mord.

Varför begår man självmord?

De flesta människor har vid en eller annan tidpunkt i livet haft självmordstankar. Ön-skan att ta sitt liv är inte alltid uppenbar och åtföljs ofta av stort tvivel. Det kan vara tillfälligheter som avgör om man försöker ta livet av sig. Men vad kan då vara orsaken till att människor begår självmord?

Självmord är mycket vanligare bland människor som lider av psykisk sjukdom än fri-ska människor. Sjukdomar jag då syftar på är särskilt depressionssjukdomar, psykos-
sjukdomar och/eller missbrukssjukdomar. Samtidig psykisk sjukdom och missbruks-sjukdom utgör en stor riskfaktor för självmord. Självmord kan alltså förekomma vid en lång rad psykiska ohälsotillstånd, och ska inte ses som en psykisk sjukdom i sig.

Känslomässiga kriser kan vara en utlösande faktor till ett självmordsförsök. Förlust av en närstående, sjukdom eller allvarliga problem och svårigheter på arbetsplatsen eller i skolan är några andra exempel. I många fall vet man inte vad man ska ta sig till. Å ena sidan vill man dö, men å andra sidan vill man leva vidare. Den som försöker ta sitt liv är i själva handlingsögonblicket inte alltid klar över om han eller hon verkligen vill dö eller leva. Avgörandet beror oftast på tillfälligheter. Det låter ju mycket hemskt, att en tillfällighet ska låta bestämma en människas liv. Men så är det, alltför många motgång-ar och en dålig dag så kan även den starkaste gå ner sig.

Självmord är två till tre gånger vanligare bland män än bland kvinnor. Självmordsför-sök är däremot vanligast bland kvinnor. Självmord förekommer i alla ålders-grupper, dock sällan hos barn. Kvinnor begår oftast självmord i 40-50-årsåldern, män något högre upp i åldrarna. Det sker oftare i städerna än på landsbygden och oftare bland människor i de högsta respektive lägsta samhällsklasserna, samt bland ogifta, frånskil-da och bland dem som nyligen mist sin partner.

Män och kvinnor reagerar olika när de försöker ta sitt liv. Den vanligaste självmords-metoden för män är att hänga sig eller skjuta sig, medan kvinnor oftast tar medicin i stora mängder eller dränker sig. Självmordsförsök - alltså de situationer där den be-rörde klarar sig med livet i behåll - sker i regel med medicin och då i synnerhet sömn- eller lugnande medel i kombination med alkohol.

Vilka orsaker finns det då bland unga respektive äldre för att ta självmord?

Under senare år har man registrerat att allt fler unga väljer självmord som ett sätt att lösa sina problem. Kanske är orsaken de ökande krav som samhället ställer på unga människor, brist på trygghet under uppväxten, samt arbetslöshet i kombination med drog- eller alkoholmissbruk. Särskilt utsatta är de som missbrukar alkohol eller narkotika och personer med depressioner eller avvikande personlighet.

Självmordsförsök är alltså vanligast bland missbrukare, förmodligen för att de genom sitt missbruk har fått en livssituation som de inte kan lösa, och självmord kan kännas som den enda utvägen i hopplösheten.

Ålderdomen är en period som ofta karakteriseras av förlust av vänner och partner, sjukdom, isolering samt sämre ekonomiska och sociala villkor. Alla dessa faktorer kan bidra till att utlösa en depression och/eller självmordsförsök.

Man säger ibland att den som går och talar om självmord inte begår självmord. Dess-värre är det inte sant. De flesta som försöker ta sitt liv har redan berättat det för an-dra. Därför är det viktigt att vara uppmärksam på de signaler som ges, så att du kan-ske kan gripa in innan det är för sent. Det är viktigt att uppmärksamma livssituationer som kan verka hotande för en människa som kanske inte har det så bra innan. Familj och vänner måste hjälpa den som plötsligt blivit ensam, försöka hindra henne från att isolera sig och försöka undvika att till exempel alkohol- eller medicinmissbruk tar öv-erhanden. Framförallt ska man låta personen få prata igenom problemen tills faran verkar vara över.

En person som har försökt ta sitt liv är alltid i en svår livssituation och man måste se till att han eller hon får den hjälp som behövs. Många läggs in på sjukhus och behandlas för sitt akuta livshotande tillstånd, men dessvärre finns det sällan kapacitet eller tid för de mindre akuta tillstånd som också kan leda till självmordsförsök.

En så svår livssituation är det inte många som kan klara ensamma. Det är nödvändigt med professionell hjälp. Hjälpen ska sättas in omedelbart efter självmordsförsöket, dels för att det finns stor risk för återfall, men också för att den berörde är mest moti-verad att bli hjälpt vid den tidpunkten. De flesta är glada för att försöket inte ledde till döden.

För och Mot argument

Nedan följer en argumentation med olika synpunkter från både förespråkare och motståndare. Och som Julle lärt oss… PRO (för) CON (mot.)

P1 Självmord gör det lätt för en människa att slippa undan.
När livet är som jobbigast och ingenting fungerar som man vill blir man tillslut trött på att leva. Det är ganska naturligt. Om man då inte har vänner eller familj (som inte är helt ovanligt bland självmordsfall) som stöttar en kan varje situation kännas fruktansvärd. Om man lever så utan tröst och stöttning av andra människor ser man snart ingen annan utväg än att dö.
Detta är ett konsekvensetiskt argument och borde kunna höra hemma hos Hedonisterna som anser att lycka är de enda egenvärdet.

P2 Att hjälpa andra genom att själv ta sitt liv
Om man exempelvis lider av en livsfarlig sjukdom (eller kanske vilket nog inte är så troligt, dö för att ge pengar till behövande genom livförsäkring.) Helt enkelt att dö för att skona andra.
Detta argumentet är åt det Hedonistiska och Utilitaristiska hållet, (lycka och konsekvens.) Att ge största möjliga lycka åt största möjliga antal är det som betyder något. Och genom att dö därför att man lider av en livsfarlig smittsam sjukdom är verkligen att göra andra människor en rejäl tjänst. Att inte låta dem dö för att du smittat ner dem. I detta argumentet känner jag att jag även kan få stöd av Kant och hans synpunkter genom det kategoriska imperativet ”man ska alltid handla så att man önska att den princip enligt vilken man handlar, skall kunna bli en allmän lag.” Att begå självmord därför att man lider av en livsfarlig sjukdom. Inte bara för mig själv utan också för andra människor låter som en vettig regel som alla borde kunna följa.

P3 Att begå självmord kan vara bra beroende på vem man är och hur man har handlat under sin livstid.
Att exempelvis Hitler tog sitt liv efter så många år av hatiskt dödande av miljontals människor tyckte jag och många med mig var bra, jag kan inte se att självmord var en dålig utväg i Hitlers fall. Det var bara bra att en sån människa försvann från jorden. Det finns dock ett motargument i detta argumentet, i och med att Hitler tog livet av sig kunde han inte ställas till svars för sina handlingar när sanningarna om honom kom upp.

C1 Att ge upp…
Här kan jag (tror jag) hitta stöd hos Schopenhauer och hans anhängare…
Den allmänna viljan är evig och ger upphov till ett ändlöst strävande som inte har något slutgiltigt mål, eftersom varje uppnått mål genast ger upphov till en ny strävan. Schopenhauers slutsats till sina teorier blir att människan bör förneka viljan till liv, övervinna sitt egoistiska jag och sina olika drifter, först då kan hon nå harmoni och lycka. Detta kan man ju tolka som att det kanske är lika bra att göra slut på sitt levande eftersom du som människa faktiskt aldrig kan komma till det stadiet att du inte har någon egen vilja. Alla människor har egna viljor, så är det. Schopenhauer menar då att den egna viljan är dålig. Världsviljan, då alla människor har samma vilja är den enda goda viljan då allas våra enskilda viljor är dåliga viljor. Det finns även stöd hos stoikerna som trodde på ödet. Det var naturens lag som bestämde var och ens öde. Eftersom naturens lag är god ska människan acceptera det som händer (viljan och beslutet att ta självmord) även om det innebär sorg och smärta. Det goda är beroende av de onda) alltså kommer något gott hända dig efter döden. Något bättre. Döden accepteras inom stoicismen som något naturligt, så även självmord (!?)

C2 Genom självmord lämnar du alla svårigheter bakom dig till anhöriga.
Detta anser jag som ett konsekvensetiskt argument, att olyckan och lidandet blev större då de drabbar fler. Självmordet ansågs ont eftersom så många fick lida för att en person fick det bra. (Antagligen.) Här kanske det hade varit bättre om hon som dog höll det för sig själv så att inte så många blev drabbade.

Historia

Självmord är ingenting som någon under 1900-talet plötsligt kom på att man kunde göra efter en jobbig tid i sitt liv utan det har funnits i alla tider. Ända sedan antiken och nästan in i våra dagar har självmord betraktats som en svår synd och ett mycket allvarligt brott som det gäller bestraffa - hårt och utan misskund. (Frågan är bara hur man bestraffar ett självmord, mördaren är ju redan död?) Självmord var något av en social angelägenhet för mycket längesen. Men för många århundraden övergick det till att bli en privatsak.

Av olika skäl ansåg såväl kyrkan som den rättsliga apparaten att ingen människa hade rätt att ta sitt eget liv. Emellertid fanns det ibland förmildrande omständigheter för brottet. En förmildrande omständighet var om den döda inte kunde anses ha varit vid sina sinnes fulla bruk när hon tog livet av sig. I så fall kunde hon begravas inom kyrkogårdens murar ehuru i tysthet. Den som rätten ansåg hade varit herre över sig själv men ändå hade spillt sitt liv bestraffades hårt: hans lik begravdes på galgbacken eller så brändes det i skogen.

I alla tider har folk tagit livet av sig därför att de haft skäl till det. De motiv till självmord som kan utläsas ur källorna är många och varierande, som till exempel outhärdlig kroppslig smärta, vanheder, saknad efter någon närstående som nyss dött. Melankoli, depression, armod och hopplöshet kan också vara exempel på varför människor förr i tiden tog sitt liv. Egentligen kan man inte riktigt veta hur folk tänkte under exempelvis 1700-talet (eftersom en människa alltid är en produkt av det samhälle hon är uppvuxen i), men man kan utgå från att de i stort sett kände ungefär som vi. Det som kan tänkas vara outhärdligt idag upplevdes säkert som lika outhärdligt då.

Andra exempel på självmord eller självmordsförsök där skammen kan ha funnits som en möjlig drivkraft är ett oönskat havandeskap, en otrogen partner eller (något i klass med) en inställd militärbefordran. Känslan av att ha utsatts för sina medmänniskors dömande blickar kan i många fall vara en nog så stark drivkraft bakom självmord eller självmordsförsök.

Ställningstagande

Personligen har jag väldigt svårt att tro att självmord är att lösa sina problem. Visst, du kommer därifrån men jag tror att det alltid finns en bättre och betydligt enklare lösning. Om inte för dig själv så blir den betydligt enklare och lindrigare för din omgivning. Att begå självmord är så smärtsamt för så många fler människor än om du skulle gått och burit på det värsta. Det drabbar många fler människor än man någonsin kan tänka sig och jag tror att självklart de närmaste men också på den yttre bekantskapskretsen som granna och kompisars kompisar kan känna någon sorts delaktighet i att en människa dör på detta sätt. Men kunde inte jag ha hjälpt till för att förhindra detta?
Jag tycker personligen inte att självmord löser några problem, du bara försvinner. Visst, du lämnar allt det jobbiga och tragiska i ditt liv men du får inte leva det enda liv som någon där uppe har givit dig. Jag tror att varje människas liv är fyllt av någonting. Alla har en speciell uppgift, och den människas liv vars slutar i självmord fullföljer och utforskar inte sin uppgift. För jag tror knappast att han där uppe hade tänkt att så här får det bli, Jenny blir den som mister sitt liv genom att hoppa framför ett tåg.
De människor som begår självmord måste må så otroligt dåligt och det förstår jag verkligen nu när jag läst mycket tragiska både dikter och noveller. Jag läste på en hemsida på Internet att man måste ta de som pratar om att göra självmord på fullaste allvar eftersom de faktiskt är ett sett för dem att ropa på hjälp. Jag skrev i min inledning att jag gärna skulle vilja förstå de som faktiskt tar till metoden självmord och nu tror jag kanske att min förståelse är lite bättre till de 1900 som varje år begår självmord just här, just i Sverige.

Källförteckning:

Böcker:

Arne Jarrick
Norstedts
Hamlets fråga - en svensk självmordshistoria

Hemsidor:

http://info.ki.se/news/media_services/press_releases/1999/suicide_se.html Karolinska sjukhuset

netdoktor.passagen.se/haelsa/fakta/sjaelvmord.shtml

Tillbaka