> Metaetik
    > Pliktetik
    > Konsekvensetik
    > Sinnelagsetik
    > Dygd etik
    > Etiska frågor
    > Vad tycker du?
    > Uppgifter-Prov
    > Elevarbeten
    > Etiklänkar

Etik- att göra det rätta

Elevarbeten


Mobbing

- En kränkande handling

Ett etikarbete av
Karin Fridén EK 3
HT.05



 Innehållsförteckning

Vad är mobbning?
Typer av mobbning
Var äger mobbning rum och vem är det som mobbar? .
Hur uppfattas den som mobbas?
När orden inte räcker till
Förespråkare och motståndare
Belysning av mobbning genom ett historiskt perspektiv
Hur gör man i andra länder?
Hur motverkar man mobbning?
Min egen syn på mobbning .
Källförteckning:

 

Vad är mobbning?

Mobbning är när en eller några få personer blir utsatta för negativa handlingar
från en eller flera personer upprepade gånger under en längre tid, i en relation
som präglas av obalans i styrkeförhållandet mellan parterna.

 Mobbning är en kränkande handling av något slag, en handling som negativt påverkar
en individs självförtroende och självrespekt. Att bli mobbad är att bli kränkt som människa och att förlora en del av, och i värsta fall, hela sitt människovärde.

Att säga till någon som är retad ”Bry dig inte om dem du, så slutar de ska du se” är det- samma som att bekräfta att denne är ett mobboffer och att det inte går att göra något åt problemet.

Men vad är egentligen negativa handlingar?

- att utestänga eller frysa ut någon.

- att säga elaka saker, håna, hota eller ge elaka namn.

- att förstöra, smutsa ner, riva sönder, knuffa, sparka, slå, mula, nypa och misshandla.

- att mot någons vilja hålla fast, stänga in, ingenting göra, bara stå och titta på.

- att varken ingripa eller skaffa hjälp är också en negativ handling och detsamma som att vara med och mobba, fast indirekt.

Mobbning är ett förakt, en förnedring, en kränkning, en förföljelse, ett hån och alltför många ungdomar har fått erfara att de inte fått någon hjälp i t.ex. skolan eller på fritidsgården. Därför tiger de. De menar att det inte är någon idé att säga något eftersom de ändå inte får någon hjälp.

Typer av mobbning

Man talar ofta om två typer av mobbning, direkt mobbning och indirekt mobbning.

Det kränkande och obehagliga kan ta sig uttryck i direkt mobbning, som kan definieras i slag, sparkar, skällsord, hotelser, kränkande och hånfulla kommentarer som ”tjockis”
och ”glasögonorm”.

Minst lika smärtsamt är det att utsättas för det som kallas för indirekt mobbning, där
man istället talar om psykisk mobbning som innebär att bli utfrusen och att inte få vara
med i kamratskapet. Man baktalar personen eller förhindrar offret att få vänner, man sprider dåliga rykten.

Mobbning finns i form av: plågsamma handlingar, trakasserier, livsfarligt ledarskap, psykiskt våld, utstötning av syndabockar, sexuella trakasserier, allvarliga personmotsättningar, kränkande särbehandlingar, individrelaterade konflikter, begreppen är som sagt många.

Var äger mobbning rum och vem är det som mobbar?

Statistiken visar att det är betydligt fler pojkar än flickor som mobbar i skolan.

Mobbning äger till största delen rum bland elever i samma klass eller på samma årskursnivå. Omkring 50-75 % av mobbningen sker under rasterna, på skolgården, i korridorerna eller på mer undanskymda platser. Mobbning förekommer också i klassrummet om inte läraren uppmärksammar eller slår ner på alla sådana tendenser.
Man kan utan tvekan säga att skolan är den plats där den mesta av mobbningen äger
rum. Men givetvis förekommer mobbning eller mobbningstendenser på andra ställen än i skolan, som t.ex. på förskolor, på lekplatser, i idrottssammanhang och på fritidsgårdar. Undersökningar har visat att omkring 15 % av alla eleverna i grundskol-an är inblandade i mobbning, antingen då som offer eller som mobbare själva. Omkring 9 % är mobboffer, medan knappt 7 % mobbar andra elever, alltså så är det fler som blir mobbade än de
som mobbar.

Den vanligaste pojkmobbningen är den så kallade direkta mobbningen, den mobbning som innefattar fysiskt våld, med slag, sparkar och knytnävar. Den här typen av mobb-
ning är inte lika svår att upptäcka som den indirekta mobbningen i och med att det är så uppenbart. Tyvärr sker mobbningen många gånger bakom ryggen på de vuxna, bakom skolan, i omklädnings- rummen, i utrymmen som är lite undangömda eller på vägen från eller till skolan.

Den typiska tjejmobbningen är den indirekta mobbningen det vill säga den mobbning
som inte är så synlig eftersom den oftast är psykiskt trakasserande. Den här mobb-ningen består i att frysa ut någon, att behandla någon som luft, att viska, att sprida rykten, att manipulera kamratrelationer t.ex. att ta bästisen från någon.

All mobbningen, både för pojkar och flickor, leder till samma slutpunkt. Offret blir förnedrat och personens självförtroende blir allt svagare. Ju längre mobbningen håller på desto sämre blir självförtroendet och personen kan börja skada sig, få ätstörningar eller till och med ta sitt liv.

Men varför mobbar man någon? Mobbarna är ofta väldigt aggressiva. De kan ha haft en jobbig barndom och inte fått lära sig vad som är rätt och fel. En annan anledning kan vara att deras föräldrar mobbar någon och då faller man lätt in i samma mönster och blir själv mobbare.

Ja, dessa är bara några exempel på varför man börjar mobba någon. Man kan finna flera olika faktorer men sammanfattningsvis kan man säga: att den som mobbar ofta har haft det svårt själv och tar ut sin ilska på någon annan.

Hur uppfattas den som mobbas?

Du är en person som inte ”finns”. Folk hälsar inte, folk ignorerar dig, de reser sig och går när du tex. ska äta lunch. Du blir med andra ord utfryst.

Du blir alltid kontrollerad, folk hänger över dig och kommenterar allt du gör. Det spelar ingen roll om du presterar något bra, för i andras ögon duger det inte.

Det sprids rykten om dig och din familj. Du får ingen information om vad som händer.
Du blir inte kallad till möten. Du blir inte bjuden till fester eller utflykter.

Du är en person som inte finns, en person som i andras ögon har ”glömts” bort.

Ingen ser dig, ingen hör dig och ingen bryr sig.

När orden inte räcker till

Nedan följer en dikt skriven av Andreas Lindemann som handlar om att aldrig ge upp. Hur jobbigt man än har det och hur dåligt man än mår ska man aldrig låta sig bli kränkt som människa och förlora hela sitt människovärde.

När orden inte räcker till behöver du inte misströsta, för trösten finns i det outsagda.
När du bara ser mörker omkring dig där du går, se upp för en stund, för människor försöker räcka dig ett ljus.

När orden inte räcker till, bistår dig känslorna då du möter den andre.
Ifall du tror att ingen ser dig där du går och att ingen vet vad du bär på i din nöd, låt mig då slå följe med dig ett slag. Så att du för ett tag slipper nödens alla kval.

När orden inte räcker till då vi möts, gör det ingenting att orden uteblir.
Ifall du tror att det inte finns något hopp längre, försök då se dig omkring, för
hjälp kan fås där du minst anar.

När orden inte räcker till, finns jag i folkmängden hos dig.
Du behöver inte träffa mig där du går, för jag ser dig ändå.
När orden inte räcker till för ett möte, möter jag dig med värmen jag bär på.

Förespråkare och motståndare

Jag är inte ensam om att tycka att mobbning är ett av de värsta trakasserier man kan
vara med om. Att bli mobbad innebär inte bara att bli hånad, förnedrad eller kränkt utan det handlar också om att ta ifrån en människa dess värde, självförtroende och eventuellt liv.

Mobbning är så mycket vanligare än vad man tror och det förekommer inte bara på barnens skolgård utan även i vuxenlivet. Var dag möter man personer som hånar andra. Men vad gör vi som ser detta? Jo i de flesta fall ingenting. Vi är för fega för att säga till eftersom vi själva är rädda att hamna i situationen där vi bli mobboffret, vi är för fega för att vilja förstå verkligheten. Vi vill hjälpa till, men vi är för egoistiska.

Jag har svårt att föreställa mig att någon kan se mobbning som något positivt. Gör man det, är man inte fullt frisk. Att se andra lida är inte en njutning för en normal person.

Målet för alla måste vara att förhindra att mobbning sker.

Det är mycket svårt att diskutera för och mot mobbning då det lyckligtvis inte finns
många förespråkare för mobbning . Jag vill inte ens tänka tanken på att det kan finnas människor som anser att mobbning är något bra. För sådana människor är som jag har nämnt ovan inte friska. Då har man på något sätt förlorat allt omdöme för vad som är rätt och fel. Är man mänsklig får eller kan man inte tillåta att mobbning sker.

När man är äldre och mobbar någon är man mycket väl medveten om vad mobbning innebär samt dess konsekvenser. Det är speciellt i dessa fall som jag inte förstår hur man kan utsätta en människa för så mycket smärta.

Mobbning kan även ske genom olika utrotningar. Här nedan kommer jag att ge två exempel på massutrotningar av människor. Sådana här händelser får inte ske, men tyvärr gör det de ändå.

En slags mobbning var Hitlers massutrotning av judar. Han visade sitt hat mot en ras genom att utrota dem. Fruktansvärt och hemskt men tyvärr sant.

Vi har alla olika aspekter kring livets frågor. Är vi lika värda? Har vi alla rätt att leva?
Men att en människa genom propaganda kan få med sig en så stor folkmängd är för mig helt osannolikt. Att en man som förespråkar sådant hat, kan manipulera sina anhängare att göra saker som de förmodligen tycker är fel under normala omstän-digheter.

Ett annan slags mobbning skedde i Kambodja för ca 20-25 år sedan. Där massmördade man dem som var intellektuella d.v.s. präster, läkare forskare m.m. Man ville få folket att återgå till det gamla jordbrukssamhället under extrema kommunistiska ideal.

När man får höra sådana här saker undrar man hur folk tänker. Tror man verkligen att man kan skjuta undan allt smuts under matten genom att ”städa” bort det.

Belysning av mobbning genom ett historiskt perspektiv

Mobbning i sig har funnits i alla kulturer och religioner i århundraden, men det var först
på 50- och 60-talet som man började använda begreppet ”mobbning”. Innan dess hade man kallat trakasserierna för ”bus” och ”lek” m.m.

Att man började använda begreppet ”mobbning” på 50- och 60-talet betydde inte att
man upplevde det som ett större problem. Utan det var först på 80-talet som man insåg att det förekom och det var först då som man började sätta problemet i fokus.

Varför man först då började intressera sig för mobbning var för att man tidigare forsk-
ade kring äldre företeelser i stället för att arbeta med dagsaktuella samhällsproblem.
Detta beror på att kostnaderna för att forska om ett nytt problem, som man tidigare
ansåg bara vara på ”lek”, var för höga. Man hade helt enkelt inte tillräckligt med pengar.

Jag anser inte att det är så mycket vi gör för att försöka förhindra mobbning? Enligt
SCB:s undersökning begår hela 200-300 personer i Sverige årligen självmord på grund av mobbning. Ska det verkligen behöva vara så?

Hur gör man i andra länder?

Mobbning förekommer överallt, i alla länder, på skolor, arbetsplatser, på dagis, i det dagliga livet. Mobbning är tyvärr något som man först på senare tid har uppmärk-sammat som ett allvarligare problem. Det alla länder vill, är att förhindra mobbning så gott det går. Vissa länder tar det på större allvar än andra, men allas gemensamma mål är att mobb ning är något som inte är bra och som man vill förhindra. Jag tror att länder ser olika på mobbning, framförallt finns det olika uppfattningar om var gränsen för mobbning går. Är det vid slag och sparkar, eller räcker det att upprepa ”din tönt” ett flertal gånger?

Ja som sagt, jag tror det skiljer sig åt var gränsen för mobbning går, men i alla länder tycker man detsamma: mobbning är något som inte bör få förekomma och man måste
alla försöka förhindra det.

Hur motverkar man mobbning?

Det största problemet med mobbning är att det inte uppmärksammas och det är detta
som bidrar till att det är så svårt att komma tillrätta med mobbningen. Det är lätt att som utomstående bara stå och titta på när det existerar mobbning i ens omgivning. Detta gör inte det hela bättre, genom att passivt se på blir man på sätt och vis själv delaktig i själva mobbningen.

En förutsättning som absolut är nödvändig för att mobbning inte ska uppstå har med mänsklig etik och moral att göra. Det är oerhört viktigt att bry sig om varandra, att respektera varandra, att ta ansvar och att upprätthålla bra relationer med varandra.

Min egen syn på mobbning

Att bli mobbad är för mig något av det värsta man kan vara med om. Man påverkas inte bara fysiskt genom slag och sparkar utan främst psyksikt. Har man en gång blivit mobbad sitter ärren kvar länge ibland hela livet. Det är något man får leva med resten av sitt liv.

Jag har svårt att förstå varför man mobbar någon. Jag vet att man inte kan tycka om allt och alla men varför ska man utsätta någon person för den smärta som ett mobb-offer får lida? Mår man psykiskt dåligt själv och mobbar någon annan vet man hur det känns. Varför gör man då det?

Vi människor kommer under hela vår livstid att störa oss på andra, reta upp oss på småsaker och tycka illa om andra. Det är i dessa situationer man ska undvika att gå längre. Sluta umgås med personen i stället för att mobba. Nöj dig med det du har.

Att plåga någon är inte normalt. Att små barn som går på dagis bråkar med varandra
och stänger ute någon har jag mer förståelse för. De vet ju inte vad det innebär att
mobba någon. Är man däremot ungdom och vuxen är man mycket väl medveten om
saker och ting. Hur kan man då sjunka så lågt att man utsätter andra människor för den smärta som mobbning innebär. Man måste lära sig vad som är tillåtet och sätta gränser.

En tragedi

Att mobbning förekommer är vi alla medvetna om men inte hur allvarligt problemet är
eller vad det kan leda till. När någon blir mobbad ser vi det oftast, men det är sällan som vi ingriper. Att mobbning kan få en människa att må fruktansvärt dåligt vet vi egentligen alla om men ändå gör vi inget för att förhindra det.

En fruktansvärd och hemsk händelse ägde rum här i Lerum för knappt ett års sedan.

En kille i 13 års ålder började högstadiet på en ny skola med hopp om ett nytt liv. Redan på lågstadiet började hans helvete. Han var ett mobboffer! Redan i 7 års ålder fick han höra orden, de retsamma orden som senare skulle ta hans liv.

Hans familj visste att han var mobbad och varnade lärarna på högstadiet. Men eftersom ett mobboffer har svårt att visa sina känslor samlas de alla i en hård klump i magen. Till slut spricker fasaden och somliga väljer utvägen självmord. Så var det i detta fall. Han tog sitt liv, efter flera år av både fysisk och psykisk mobbning.

Att en blott 13-åring tar sitt liv, är oacceptabelt. Men i den mobbades ögon kan det vara den enda utvägen. Tänk er själva, att varje dag vakna upp med en enorm klump i magen, att känna sig rädd för att gå till skolan, för att blir utstött, hånad, ja helt enkelt mobbad. Tänk er själva att vakna upp och veta att du är hatad, att du inte existerar i andras ögon. Du är inte ens en i mängden, du finns inte.

Skolan fick hård kritik av både föräldrar och samhället. Föräldrarna hade till och med varnat lärare och personal när han började sjätte klass på skolan att han har varit
mobbad. De bad att lärarna skulle ha extra koll på honom. Men nej, det hade de inte. Utan de lät det gå för långt och ingrep inte någon gång under dessa knappa två år som han gick på skolan.

Jag anser att vi inte tar detta stora och fruktansvärda problem på allvar. Vi ser inte problemet utan blundar för det, för det sägs ” det man inte vet, mår man heller inte dåligt av.”

Vi måste sluta gömma oss och se verkligheten. I morgon kanske det är just vi själva som är mobbarens offer.

Jag vill inte gå in för personligt, men jag vet själv vad mobbning innebär och hur mycket det kan såra en, då jag själv har varit i en sådan situation. Jag ska här mycket kortfattat berätta om vad det handlar om. Det var nämligen så att jag hade en bästa kompis sedan 7 år tillbaka. Vi var verkligen alltid tillsammans. Ropade någon efter mig i korridoren kunde Kristina ( fingerat namn) svara. Vi var en person tillsammans som alltid tyckte, sa och gjorde likadant. En dag skulle detta förändras, det var nämligen så att en annan tjej kom in i bilden och ville vara umgås med oss. Då hamnade vi i en situation som vi inte var vana vid, det var ju bara hon och jag. Den tredje tjejen försökte förstora banden mellan oss och jag fick till slut vika undan. Jag blev övergiven och ensam, då jag inte hade några andra kompisar än just Kristina.

Under denna period som detta hände mådde jag riktigt dåligt, jag ville inte gå till skolan, jag ville inte umgås med andra, jag ville bara att allt skulle bli som förr.

En dag förändrades mitt liv, jag återvände men det blev aldrig som innan. Jag mognade och hittade nya kompisar på egen hand.

Det jag vill säga med detta är att hur dåligt och jobbigt man än tycker att livet är, så ska man aldrig tillåta sig själv ge upp. En dag kommer vändpunkten i ditt liv, som förhoppningsvis förändrar ditt liv till det positiva.

Till sist vill jag förmedla att om alla vägrade acceptera det oacceptabla så skulle inte mobbning försiggå i dagens samhälle. Många faktorer spelar in för att man skall kunna stoppa och motverka mobbning. Kunskap behövs för att kunna förebygga, motverka
och få stopp på mobbning. Öppna ögonen och se er omkring, om det finns något som ni kan hjälpa till med att reda ut…

Källförteckning:

www.vardguiden.se , sökord: Mobbning
http://www.stina-thorin.se
http://www.stina-thorin.se/andreas.html

 Tillbaka