Etik- att göra det rätta

Elevarbeten

I natt väntar 6000 flickor världen över på att bli könsstympade.

 Könsstympning är det samma som kvinnlig omskärelse, det syftar på att man skär bort hela eller delar av klitoris och blygdläpparna och syr ihop det som finns kvar. I sin lindrigaste form innebär kvinnlig könsstympning att klitoris och de inre blygdläpparna skärs bort.

Den värsta typen, kallad infibulation eller "faraonisk" omskärelse, innebär att klitoris, de inre blygdläpparna samt delar av de yttre blygdläpparna skärs bort. Huden sys sedan ihop och ett litet hål lämnas för att menstruationsblod och urin ska kunna passera. Vid giftermål måste kvinnan öppnas för att mannen ska kunna tränga in vid samlag.

Omfattningen på avlägsningen av könsdelarna beror på syfte och tradition.

Vanligast är att könsstympning anses nödvändigt för att en flicka ska kunna betraktas som en vuxen kvinna. Omskärelsen är ett bevis på jungfrudomen, är man inte omskuren betraktas man som en prostituerad.

Samhällsklimatet där detta förekommer är sådant att de anhöriga tvingas att utföra stympningen även om de inte vill, det sociala trycket blir för hårt och flickan blir utstött om hon inte är omskuren. Det sociala trycket på modern är stort och hon kan därför välja att könsstympa sina döttrar trots att hon inte vill det. Mödrarna ser det som ett sätt att säkra sina döttrars framtid då icke omskurna flickor inte är eftertraktade på äktenskapsmarknaden.

Vikten av könsstympning framgår i vissa länder av äktenskapskontraktets krav på det så kallade ”jungfruprovet”. Det innebär att den blivande brudgummens släkt har rätt att inspektera stympningsärret, först därefter betalas brudpriset. I vissa samhällen får kvinnor högre rang ju trängre öppningen är och det kan få konsekvenser för ”giftermålsförhandlingarna”. Icke könsstympade kvinnor blir ofta utsatta för förtal och stöts ut ur den sociala gemenskapen. I kampen mot könsstympning är det därför viktigt att också nå männen - först när de accepterar att gifta sig med en kvinna som inte är könsstympad kan det bli en förändring.

Förespråkares argument för kvinnlig könsstympning:

Det finns många olika argument för att utöva könsstympning:

• Kulturell identitet & tradition
• Könsidentitet
• Kontroll av kvinnans sexualitet och reproduktion
• Estetik, hygien & hälsa
• Religion

Kulturell identitet & tradition:

Könsstympningen definierar gruppsamhörigheten i samhällena som utövar könsstympning. Stympningen är en nödvändighet för att bli en del av samhället och så viktig för identiteten att dess avskaffande skulle förstöra gruppens identitet. De flesta människor på ställen där könsstympning utövas ses könsstympning som något så normalt att de inte kan föreställa sig att en kvinna inte har genomgått detta ingrepp. En ”bra” kvinna ska enligt tradition och gamla sedvänjor vara könsstympad. I och med att en flicka blir stympad blir hon bekräftad i gruppen.

Många äldre kvinnor och självlärda barnmorskor bidrar till att kvinnlig könsstympning fortfarande utförs på flickor och unga kvinnor. De är starkt traditionsbundna och ser som sin uppgift att se till att gamla sedvänjor följs.

Könsidentitet:

Könsstympning anses nödvändig för att en flicka skall betraktas som en vuxen kvinna.

Könsstympningen markerar skillnaden i kön vad gäller kvinnans framtida roll både i livet och äktenskapet. Avlägsnandet av det som anses vara de manliga delarna ska förhöja flickornas kvinnlighet som ofta är liktydigt med foglighet och lydnad. Eftersom könsstympningen är en del av ”invigningen” till vuxenlivet efterföljer ofta undervisning om kvinnans roll i samhället.

Som beskrivits ovan tror en del människor att klitoris är en manlig rest som måste tas bort för att flickan skall kunna bli kvinna. En del tror till och med att klitoris kan fortsätta växa och bli stor som en manslem om den inte avlägsnas.

Även döttrars identifikation med sina mödrar är en viktig anledning till varför de stympas. För att kunna få en kvinnlig identitet är det nödvändigt för den lilla flickan att bli lik sin mamma. Flickans mamma är stympad liksom hennes mamma och alla deras förfäder sedan urminnes tider. Ofta verkar den kvinnliga könsidentiteten vara så fast sammanbunden med förändringarna av de yttre könsdelarna (genom stympning) att det är svårt för kvinnan att föreställa sig att stympningen inte skulle vara en nödvändig del av kvinnlig-heten.

Kontroll av kvinnans sexualitet och reproduktion:

Det finns en rad föreställningar som kan ses som symboliska uttryck för uppfattningen om den kvinnliga sexualiteten. De flesta handlar om klitoris farlighet, renhets- och skönhetsprinciper och manlig sexuell njutning. En jungfrulig flicka är en ren flicka och ett stympat kön blir renheten symboliserad.

Många män i dessa samhällen betvivlar kvinnans vilja att vara trogen av eget val om hon inte blivit könsstympad. I många länder där könsstympning utövas kan det vara praktiskt taget omöjligt för en kvinna som inte är könsstympad att bli gift på grund av denna tanke. När det gäller infibulation blir kvinnan ihopsydd för att sedan bli uppskuren av sin man. Samhällen som använder sig av infibulation är starkt patriarkaliska.

Att hindra kvinnor från förbjudet sex (ex. otrohet) och skydda dem från ej önskade sexuella förbindelser anses vara synnerligen viktigt eftersom hela familjens anseende sammankopplas med just detta. I många samhällen anses minskningen av kvinnans sexlust som ett viktigt skäl till könsstympning vilket i sin tur leder till en mindre risk för sex utanför äktenskapet. Männen vill vara försäkrade om att kvinnan bara håller sig till dem och att avkomman ska vara deras och ingen annan mans. I en del kulturer sägs infibulation även öka mannens sexuella njutning.

Religion:

Vissa argumenterar för könsstympning och pekar på att religionen, oftast islam, är skälet till utövandet. Traditionen fanns både före kristendomen och islam och har därför ingen direkt koppling till religion. Könsstympning är varken omnämnt eller påbjudet i någon religiös skrift, i vare sig koranen eller bibeln står det något om kvinnlig omskärelse. Ändå praktiseras könsstymp-ning både hos kristna, muslimer och animister (de har en primitiv tro på naturbesjälning). I några Hadith (profeten Muhammeds uttalanden) omnämns den, men då Muhammed ser en kvinna som omskär en flicka säger han ”förminska men inte förstöra”. Religionens roll vad det gäller just könsstymp-ning diskuteras ofta i dessa frågor. Man har t.ex. återfunnit mumifierade kvinnokroppar i Egypten som är omskurna, vilket betyder att denna sedvänja funnits sedan flera tusen år före Kristus och Muhammeds tid.

Renlighet & hygien

Renlighet och hygien nämns också ofta som försvar för kvinnlig könsstymp-ning. En allmän synonym till könsstympning är reningsceremoni. I vissa länder där könsstympning praktiseras anses icke omskurna kvinnor vara orena och de får inte vidröra mat och vatten. Här råder också uppfattningen att den icke omskurna kvinnans könsorgan är fula och klumpiga.

Uppfattningen att könsstympning är bra för kvinnans hälsa är inte unik för Afrika. I artonhundratalets England pågick debatter om hur borttagandet av klitoris kunde bota påstådda "kvinnosjukdomar" såsom hysteri och över-driven onani. Därför fortsatte borttagandet av klitoris långt in på nittonhun-dratalet i USA men nu för tiden är den vanliga förklaringen till könsstympning inte hälsorelaterad på samma sätt.

Motståndares argument mot kvinnlig könsstympning:

Det är viktigt att förstå mytbildningen kring könsstympning. Missuppfattning-ar av kvinnlig omskärelse lever kvar i brist på tillgång till information om flickornas sexuella och reproduktiva hälsa.

De mänskliga rättigheterna, som FN: s allmänna förklaring har fastställt, menar att alla människor är födda fria och har lika värde och rättigheter. Den allmänna förklaringen kan knytas till den behandling som de utsatta flickorna får utstå då de utsätts för en förnedrande och omänsklig behandling. Man kan också se anknytningar till kvinnans ojämna ställning i sociala, politiska och ekonomiska roller i de samhällen där könsstympning praktiseras.

Om man ser på könsstympning ur ett människorättsperspektiv ser man att det hör ihop med kvinnors sociala och ekonomiska maktlöshet.

Könsstympning utövades tidigare inte endast i Afrika, Mellanöstern, Syd-amerika och Asien, framåt 1900-talet diskuterades hur borttagandet av klitoris kunde bota de så kallade ”kvinnosjukdomarna”, som t.ex. hysteri och överdriven onani i USA, och även tidigare i England. Nu vet vi att detta inte överensstämmer, det går inte att förklara bort stympningen som en hälso-relaterad åtgärd.

Kvinnlig omskärelse kan i värsta fall leda till döden. Andra komplikationer som kan uppkomma är chock, smärta, blödningar, skador på organen runt klitoris och blygdläpparna, anemi (blodsjukdom), godartade tumörer och nervskador. Risken för HIV-smitta ökar dramatiskt då det ofta är så att flera flickor könsstympas samtidigt. De använder ofta samma instrument till alla och har då inte rengjorts varken före eller efter ingreppet som också sker under ohygieniska förhållanden (bl.a. med plåtbitar, rostiga rakblad och glasbitar).

Vid första sexuella umgänget måste öppningen som sytts ihop skäras upp på nytt och vid förlossning riskerar ärren att gå upp. Det finns också tecken på att flickor som blivit omskurna får ångest, depressioner och neuroser efter ingreppet. Flickan tenderar att bli tillbakadragen, rädd och passiv.

Historia:

Den mångtusenåriga traditionen tros ha sitt ursprung i de patriarkala sam-hällssystemen där kvinnan är förtryckt av mannen. Kuvandet av hustrun markerade mannens ställning som bland annat innebar hans rätt till hennes kön och avkomma. Man har till och med återfunnit mumifierade kvinno-kroppar i Egypten som är omskurna vilket tyder på att könsstympning är en sedvänja som funnits långt mycket längre än någon av de religioner som utövar könsstympningen. Man tror att seden spridit sig genom kontakter mellan olika folkslag och folkgrupper genom gamla handelsvägar och andra former av handelsutbyte, framförallt genom slavhandeln.

Detta betyder att könsstympningen inte i grunden härstammar från någon religion, även om sedvänjan har förknippats med detta och använts som argument för stympningen länge.

Ingreppet är en del av en stark tradition i samhällen där traditionen är grunden för den sociala gemenskapen. Detta är särskilt tydligt där könsstympning utförs som en del av invigningen till vuxenlivet. Könsstympning anses nödvändig för att en flicka skall betraktas som en vuxen kvinna, och ingreppet markerar skillnaden i kön vad det gäller deras framtida roller i liv och äktenskap.

Förutom fysiska attribut och kännetecken är könsstympningen det som definierar gruppsammanhörigheten. I många samhällen anses minskningen av kvinnans sexlust som ett viktigt skäl till könsstympning, vilket i sin tur leder till mindre risk för sex utanför äktenskapet. Att hindra kvinnor från ”förbjudet” sex och skydda dem mot oönskade sexuella förbindelser är viktig då familjens anseende sammankopplas med just detta.

I många samhällen där könsstympning utövas tror de att den kvinnliga orgasmen dödar spermierna, att kvinnor som inte har klitoris borttagen kan drabbas av vansinne, att det underlättar förlossningen eftersom klitoris kan täppa till vaginan så att fostret tvingas ut genom analen och att män som är tillsammans med en oomskuren kvinna förlorar sin potens.

I vissa samhällen tror man också att klitoris och blygdläpparna är ”de manliga delarna”, att om de inte tas bort växer de ut som en manslem och hänger mellan benen på kvinnorna som en böld, andra tror att klitoris är något ont som kan leda till att mannen dör om penis nuddar den eller att fostret dör vid förlossningen om dess huvud rör vid klitoris. De anser också att det är lättare att hålla rent en omskuren vagina, att flickorna lär sig att hantera smärta och blir därmed modiga och att underlivet är vackrare när det är slätt och inget står ut.Synen på kvinnans kön och sexualitet är uråldrad och det var inte länge sedan kvinnor i Europa stympades av olika skäl. Historiska uppteckningar visar på föreställningar om att kvinnor skulle kunna bli nymfomaner, homosexuella eller sexuellt överaktiva med ”skadlig” masturbation som följd om de inte stympade klitoris. Ända fram till 1900-talet stympades kvinnor i Europa av sådana skäl.

 Var utövas könsstympning?

Kvinnlig könsstympning utövas främst i delar av Afrika (minst 28 länder) men också i en del länder på arabiska halvön, Egypten, Yemen, Oman, Förenade arabemiraten och Bahrain. Även i vissa länder i Asien förekommer sedvänjan: Indonesien, Malaysia och vissa muslimska grupper i Pakistan, Indien och Filippinerna samt vissa delat av Latinamerika. Var könsstympning utövas exakt är omöjligt att säga eftersom det kan variera inom landet, vissa områden utför stympningen och andra inte, likaså gäller för olika folkgrupper i länderna.

Många invandrare från länder där könsstympning förekommer tar sedvänjan med sig och på grund av detta utövas ingreppet även i västvärlden. Vi vet inte om flickor stympas i Sverige men det är mest sannolikt att flickorna tas till andra länder för att genomföra ingreppet illegalt. Det spekuleras i om sedvänjan upprätthålls av utvandrare från länder med rituell kvinnlig omskärelse, även sedan de bosatt sig i i-länder som Australien, Kanada, Danmark, Frankrike, Italien, Nederländerna, Sverige, Storbritannien och USA.

I Sverige är könsstympning förbjuden sedan 1982 Vid grova brott kan straffet för könsstympning bli fängelse i upp till tio år. Lagen skärptes 1999 och kom då att gälla även stympning som utförts i länder där det är lagligt. Det innebär alltså att både föräldrar och andra ansvariga kan åtalas i Sverige även om brottet skett utomlands

Min åsikt i fråga om kvinnlig könsstympning:

Jag anser att svaret på frågan om att det är rätt att utöva könsstympning är ett solklart nej! Handlingen är förnedrande, gammalmodig och avskyvärd. En människa är född fri och även om omgivningen påverkar en hel del ska man kunna välja själv när det gäller så stora förändringar som en könsstympning innebär. Jag tycker inte att finns något som helst argument som verkligen får stympningen att verka rätt. De samhällen som utövar detta är inte informe-rade om vad som verkligen sker, varken före eller efter ingreppet. Det är lätt för oss att säga att det de gör är fel, men jag tror inte att de själva inser att deras anledningar inte stämmer överens med hur det egentligen är. Bara att se barnens ansiktsuttryck, hur de visar smärtan då de blir omskurna, borde räcka för att kvinnorna som utför handlingen ska inse att det de gör är fel. Tanken på att kvinnorna upprätthåller denna sedvänja är för mig obegriplig. Samma kvinnor som idag utför handlingen har själva varit (och är fortfar-ande) i denna extremt utsatta situation, dessa kvinnor har känt den oerhörda smärta då rakbladet sätts till underlivet för att raka bort deras kön, dessa kvinnor har upplevt allt lidande och de konsekvenser stympningen orsakat dem och ÄNDÅ väljer de att utföra samma ingrepp på sina döttrar. Barnen är små och försvarslösa och förstår inte vidden av vad utövarna håller på med och vad de blir utsatta för.

Att fortsätta utföra könsstympningar och därmed kuva kvinnans ställning främjar i sin tur mannens starkare position i samhället. Detta är en av många saker som behöver förändras för att jämställa många av länderna som tillämpar könsstympning.

Konsekvenserna av könsstympningen är chockerande och bisarra, det borde inte inträffa, inte få drabba någon alls. Oavsett HUR de gör det är det fel då man ser till konsekvenserna.

Reglerna inom denna fråga är, liksom FN: s allmänna förklaring, att människor ska värderas lika och att alla ska få ha en fri vilja att bestämma över sig själva och sina kroppar. Regler som dessa borde vara en standard som alla skulle kunna och våga följa. Kvinnlig omskärelse är en av de mest utbredda och systematiska kränkningarna av kvinnans och flickors mänskliga rättigheter

Jag anser att den grund könsstympningen står på är ett resultat av en förlegad syn i ett outvecklat samhälle där okunskap, bristande information och religionens makt över folket är några av de största problemen. I många fall används religionen som en anledning till varför kvinnan ska könsstympas trots att det inte finns någon förankring i någon av de heliga skrifterna för detta.

Visst vet jag att det är svårt att få bort en tradition eller sedvänja som så länge tillhört dessa samhällens kultur, men det hindrar mig inte från att säga att jag tycker att det är dags att vi gör något åt problemet. Det är allas ansvar att hjälpa till att bryta dessa invanda mönster. Jag tror att utbildning av folket i dessa länder, likaså män som kvinnor, är en nödvändighet för att stympningen ska kunna få ett slut. Om vi hjälper dem att inse att de kan få både friskare kvinnor och fler barn genom att sluta med dessa ingrepp har vi kommit en bra bit på vägen. Kanske behöver inte kvinnan ses som särskilt bräcklig och svag och hamna i underläge när hon har chansen att få leva ett friskt liv utan sjukdom och lidande orsakade av denna groteska handling. Jag anser att avskaffandet av kvinnlig könsstympning är en viktig milstolpe i kampen på rättvisa och jämlikhet kvinnor och män emellan. Idag är det lång väg dit och vi borde ta de första stegen mot en bättre värld så fort som möjligt. Så för att åter igen svara på frågan jag ställde i början av arbetet; Är det rätt att utöva könsstympning? Nej, det är inte rätt! Det är inte rätt att stympa, kuva, beröva en människa på sin sexualitet, sin integritet, sitt kön. NEJ! Är det rätt att kränka en kvinnas kroppsliga och själsliga integritet till bristningsgränsen? Svaret är NEJ.

Källor:

RFSU.se
Amnesty.se
Fakta om kvinnlig könsstympning- Hejll för Rädda Barnen (Bok) Wikipedia.org – kvinnlig könsstympning
Susning.nu – kvinnlig könsstympning

 Tillbaka