Etik- att göra det rätta

Elevarbeten

Kloning-en etisk fråga Ett etikarbete av Johanna Rand N 3B HT- 05

Att designa sitt eget barn, avla fram möss med öron på ryggen, skapa supermänniskor utan sjukdomar låter mest som scener ur en sciencefic-tionrulle men verkligheten har snart kommit ikapp våra filmer. Kanske är det här saker som snart blir vår vardag, det enda hindret är faktiskt vi själva. Vill vi bestämma hur våra barn ska se ut, ska inte naturen få gå sin gälla gång? Vill vi välja bort ”sämre” arvsanlag och hur kan man över huvud taget välja eller välja bort individers arvsanlag? Strider inte det mot principen att alla är lika värda? Man kan också vända på saken och fråga sig om nu våran teknik tillåter att undanröja lidande för framtida individer, ska man inte göra det då? Kan man verkligen låta ett barn födas med en sjukdom som man egentligen hade kunnat råda bot på? Vad har man för argument till det barnet när det frågan varför man inte tog bort den ”sjuka” genen? Kan ett fyra dagars gammalt embryo ha lika stora rättigheter som en döende vuxens?

Det här är frågor som kommer fram vid debatten om kloning. Frågor som det finns många olika svar på och som är svåra att enas om. Frågan är hur beslut ska tas. Ska man överlåta besluten till högre makter som är väl inlästa på ämnet, till varje enskilda person eller ska man ha en folkomröstning? Säkert är illafall att beslut måste tas snarast, vi måste veta hur vi vill ha det i framtiden innan den är här.

Kloning är inget nytt, det har alltid funnits. Kloning sker naturligt runtomkring oss, ofta utan att vi tänker på det. Enäggstvillingar blir till med hjälp av kloning, och man kan också se kloning i naturen t.ex. hos vitsippor eller hos ödlor. Whiptail-ödlans population består enbart av honor där alla individer är genetiskt identiska. Kloning är alltså naturligt men nu har vi människor också gjort anspråk på metoden. Många anser att det är fel av människan att lägga sig i naturen, andra anser att det är en nödvändig utveckling. Det finns många argument både för och emot kloning, vilket gör frågan extra intressant. Jag har alltid varit lite mer emot kloning än för, men det ska bli intressant att se om min uppfattning ändras efter det här arbetet.

Vad är kloning och hur gör man?

Kloning innebär att man skapar två individer som är helt identiska genetiskt. De har alltså samma gener som ger upphov till likadana egenskaper. Det finns två typer av kloning. Antingen kan man klyva embryon för att få två likadana individer, men man kan också klona en vuxen individ. Att klyva embryon fungerar i princip på samma sätt som när tvillingar blir till. Man tar ett embryo som befinner sig i fyra till åttacellstadiet, då det inte har börjat specialisera sig än, och klyver det i två eller fyra delar. De nya embryona förs in i fostermödrar och sedan föds det på naturligt sätt. Man kan idag också förutse om embryona bär på sjukdomar genom att titta på embryots celler. Hittar man då en sjukdom kan man välja bort det embryot och placera in ett annat utan sjukdomsgenen.

När man klonar vuxna individer använder man sig av kärnöverföring. Man tar då cellkärnan ifrån ett obefruktat ägg och slår ihop med en cell från individen man vill klona. Det här kan ske på två sätt. Antingen fäster man de två olika cellerna vid varandra med hjälpa av kemikalien polyetylenglykol eller så opererar man ut cellkärnan ifrån ”kloncellen” och injicerar den i cellkärnan. Den nya cellen kan man placera in i en livmoder där den börjar utveckla sig till ett embryo. Idag har vi alltför lite kunskap om den här tekniken för att det ska ske på ett säkert sätt. Många försök har lett till grova missbildningar och för varje lyckad individ har man fått ett dussin missfall. Man är också osäker på den nya individens livslängd. Risken finns att tideräkningen inte börjar om på noll i det nya embryot. Kloncellen tar istället med sig sina år och den nya individen dör i förtid. Men utvecklingen går framåt och även om vi inte kan klona en vuxen människa idag är sannolik-heten stor att vi kommer kunna göra det i framtiden –hur vill vi då ha det?

Kloning kan också användas till att bota sjukdomar genom en teknik med stamceller. Den här metoden kallas för terapeutisk kloning och med den skulle man kunna bota folksjukdomar som diabetes, Alzheimers sjukdom, slaganfall och hjärtinfarkt. Stamceller har ett evigt liv i kroppen och de ersätter de cellerna som dör. Stamceller finns bland annat i benmärg, i muskler, i huden och i hjärnan och de kan tas ut ur kroppen och odlas på flaska. Man har gjort upptäckten att stamcellerna inte bara kan bilda nya celler utav den egna sorten utan helt nya. De här ersättningscellerna tror man kan laga hela organ i kroppen, som en alternativ sjukvårdshjälp. Stamcellerna kan tas från individen i fråga, föras ihop med en äggcell så att de bildas ett embryo. Eftersom stamcellerna kommer ifrån den egna kroppen stöts de inte bort. Embryot framställs i provrör och plockas isär efter några dagar, istället för att implanteras i livmodern.

Problemet är att stamceller utvinns från embryo, befruktade ägg som kan utvecklas till färdiga barn om de får växa i en kvinnas mage. De embryon som man hittills har använt sig av har blivit över vid provrörsbefruktning och skulle ändå inte användas till något. Frågan kvarstår om man ska få lov att ta ägg från kvinnor, som kräver en ganska komplicerad procedur.

Det här bidrar till en etisk konflikt, åsikterna är väldigt splittrade.

Motståndares argument och åsikter

 Argumenten mot kloning är många och sträcker sig från medicinska problem till etiska. Kloning är faktiskt farligt, än så länge. Många celler utvecklas aldrig till embryon och antalet fosterskador och spontana aborter är högt. Risken finns också för sjukdomar hos den klonade, som man inte kan förutspå under graviditeten. Man vet inte heller vilka långtidseffekter som kan drabba individen. För att få fram lammet Dolly krävdes 277 försök, är verkligen ett liv värt allt det lidandet? Skulle något acceptera de oddsen när det gäller människor?

Att skapa en individ på annat sätt än det naturliga strider mot naturens ordning.

Människan är anlagd att ha två föräldrar, inte enbart biologiskt, utan framförallt psykiskt. Eftersom kloning berövar henne en förälder inverkar det negativt.

Att vara en genetisk kopia av en annan individ leder till en identitetskris. Att vara unik är ett begrepp klonen kommer få brottas med. Upplevelsen av att vara ett original, ett jag, kommer vara svår att upprätthålla för klonen. Den andra individen har själv valt frivilligt att göra en klon av sig själv men det valet får inte den nya individen. Personen berövas då en öppen framtid. Vetskapen om att det finns en äldre genetiskt kopia kommer göra att personen ser sig själv som den andra, äldre versionen. Det här argumentet vänder motståndarna mot förespråkarna när de säger att tvillingar och kloner i princip är samma sak. Ingen av tvillingarna behöver uppleva sig själva som en äldre version eller leva med en tvilling som är flera årtionden äldre.

Klonen kommer förr eller senare ställa sig frågan om vem som egentligen är hennes eller hans föräldrar. Om man tar ett exempel där gener är tagna från barnets, vi säger Julias, morfar. Vem är då Julias pappa? Är det mannen som hon uppfostras att betrakta som sin pappa eller morfadern som är den genetiskt rätta? Är Julias mamma morfaderns hustru? Mamman som fött henne är genetiskt sett inte hennes mor, utan hennes syster – en trettio år äldre syster som kallar sig hennes mamma.

Att bota sjukdomar med hjälp av stamceller från embryon strider mot allas lika värde. Vid åtgärden dör embryot och det är inte acceptabelt att ta livet av något unikt som skulle kunna växa upp till en människa. Att göra en embryoklon av sig själv för att bota en sjukdom är som att dräpa sin tvilling.

Förespråkarnas argument och åsikter

Att vara en genetiskt kopia av en person betyder inte att man är en kopia av en annan individ. Man är fortfarande unik och man speglas efter sin egen uppväxt och sina egna intressen. Från födseln påverkas man av sin omgivning och uppfostran, precis som alla andra. Att veta att man bär på någon annans gener är ju inget unikt för kloner. Att veta med sig att man har goda förutsättningar i något visst avseende kommer upplevas som en fördel. Bär man på gener som härstammar från t.ex. en världsetta i sprint kan man dra nytta av det.

Klonen kommer bli accepterad som vem som helst i samhället, likaväl som alla andra har avvikelser som man kan bli utstött eller mobbad för. Att genomgå en identitetskris för att man blir behandlad på ett visst sätt av samhället är något som kan hända i princip vem som helst. Att ha en genetiskt kopia är inget likhetstecken med att man skulle bli behandlad som en främling. Varför ska man förbjuda saker som anses olämpliga för att inte samhället kan hanntera dem? Ska man inte istället jobba för att samhället ska acceptera alla för vad de är?

Tanken om att klonen skulle få mycket press från föräldrar, som ”vet vad personen kan” är grundad på verkligheten. Det här har inget med klonen att göra, utan med föräldrarna. Hur ofta ser man inte föräldrar pressa sina barn för hårt i olika sporter? Det förekommer alltför ofta och igen –ska man inte jobba för att samhället, i detta fallet föräldrarna, ska acceptera alla som de är?

Många, många föräldrar kan inte få barn och det är inte alla som kan tänka sig att adoptera barn heller. Kloning är det bästa medlet mot ofrivillig barnlöshet, då man verkligen får sina ”egna” barn. Generna skulle dock bara härstamma från den ena föräldern, men många skulle resonerat att det är bättre än att adoptera ett barn som helt saknar gener ur familjen. En familj som har förlorat ett barn skulle också kunna få möjligheten att få ”tillbaka” det igen.

Forskning visar också att man kan bota sjukdomar med hjälp av stamceller, med s.k. terapeutisk kloning. Det här öppnar möjligheten att stoppa och bota sjukdomar som man inte har kunnat innan. Personen man tar stamceller ifrån lever och har gett sitt samtyckte och kan man bota sig från en sjukdom eller rädda sitt liv är det ett lätt val. Terapeutisk kloning är klonade celler som ska utvecklas till genetiskt skräddarsydda vävnad åt sjuka människor. Man utgår från en tom äggcell och inte ett befruktat ägg. Det medför att det etiska problemet blir relativt lätt.

Kloning i historien

Det första klonade däggdjuret var Dolly, som föddes år 1997. Men frågan om kloning har existerat längre bak i tiden och tittar man på frågan historiskt ser man skrämmande paralleller med dagens tankar.

Vetenskapsmän började forska mer i frågan om arvsanlag vid förra sekelskiftet, då blev också lagarna om hur vi ärver våra egenskaper aktuella igen. Även om inga bevis fanns slog vetenskapsmännens idéer och tankar igenom hos folket. Vid den här tiden kom också tankar fram om människors värde –människors olika värde. Man började prata om olika raser. Den bästa, högvärdigaste, rasen var den nordiska, ariska rasen. Efter den kom de mindervärdiga raserna bl.a. judar, zigenare, neger och slaver. Vid den här tiden trodde man att egenskaper som mentalsjuk eller sinnesslö var arvsbundna och rädslan av att den ariska rasen skulle utarmas växte sig större och större eftersom arvsanlagen blandades mer och mer. Tanken om en ”ren” ras började växa fram och olika lösningar föreslogs för att råda bot på problemet.

När nazistpartiet tog makten i Tyskland år 1933 började idéerna om renrasigheten, eugenik, förverkligas. Många vetenskapsmän som hade bedrivit de här idéerna var positivt inställda till den utrensning som skulle börja. Det första ingreppet man gjorde var att sterilisera 400 000 sinnessjuka. De fick sedan inte leva så länge till, 1939 beslutade man att mörda dem allihopa. Helvetet hade då brakat loss och näst på tur stod zigenare och judar. Målet var att rensa ut alla mindervärdiga raser och när de hade kommit halvvägs hade 5 miljoner människor mördats. Flera vetenskapsmän drog nytta av de döda människorna, man bad om organ och skelettdelar till sin forskning.

Förintelsen är ett fruktansvärt exempel på ett försök att få fram de bästa individerna. Starka känslor och frågor väcks i dagens debatt om kloning. Det är uppenbart att många positiva effekter finns och ju mer vi forskar, desto mer kunskap får vi att komma fram till nya, kanske ännu bättre resultat. Men kunskap kan missbrukas. Kunskap missbrukas. Det är det faktumet vi står för i dagens debatt. Vi vet inte vad forskningen kommer leda till och ska vi fortsätta med den borde det göras med allra största försiktighet.

Andra länder –hur gör man?

 Vilka regler och åsikter man har i frågor om kloning och stamceller varierar mellan olika länder. Frågar man Storbritannien om det är tillåtet att använda mänskliga embryon till medicinsk forskning svarar de ja. Forskningen gäller dock endast missfall, ofruktsamhet och sjudomar. Ställer man samma fråga till Frankrike eller Portugal får man nej, såvida inte forskningen enbart gagnar embryot. Frågar man samma länder frågan om det är tillåtet att skapa embryon enbart för medicinsk forskning får man ungefär samma svar. Inom EU är Storbritannien landet som har den mest positiva inställningen till kloning medan Finland sätter sig emot mest av alla. EU har idag bara en gällande lag och den gäller den reproduktiva kloningen.1989 beslutade man att mänsklig kloning skulle få straffrättsliga påföljder och 1997 manade man på medlemsländerna ytterligare för att kriminalisera alla överträdelser.

Att uppnå enighet bland EU:s medlemsstater om vad som bör och inte bör tillåtas inom kloning är nödvändigt. Vilket beslut som ska tas har visat sig vara mycket svårt. De historiska och kulturella skillnaderna inom EU är stora och det är tveksamt om ett enhetligt etiskt regelverk skulle kunna tillgodose alla olika opinioner och åsikter som finns i medlemsländerna. Fördelen med denna variation är att forskningen i olika länder skulle kunna inrikta sig på olika angreppssätt - t ex stamceller från vuxna i ett land och embryonala celler i ett annat. Om enighet mellan medlemsstaterna inte uppnås, kommer då människor som behöver stamcellsterapi att helt enkelt resa till ett grannland om behandlingen inte är tillgänglig i det egna landet?

Vad tycker jag?

Innan jag skrev mitt arbete var jag emot kloning. Jag hade då inte så stor kunskap i ämnet utan tänkte att kloning var att skapa två likadana individer och inget annat. Min uppfattning var att det bara var sjukt och absurt att göra en kloning av sig själv, vem skulle vilja det? Nu har jag insett att kloning faktiskt är mer än just det. Med kloningens hjälp kan man lyfta sjukvården till högre höjder och bota tidigare obotliga sjukdomar. Det är såklart fantastiskt, vem skulle inte vilja bota sitt barn från en kanske dödlig sjukdom om man fick möjligheten? Samtidigt har jag många tvivel kvar i mig. Att klona en människa tycker jag fortfarande låter skrämmande. Tankarna går tillbaka till Förintelsen att skapa den fulländiga Ariska rasen.

Kan man verkligen ”leka” med den naturliga utvecklingen utan att det skulle ge några bieffekter? Hur skulle det egentligen kännas att vara en klon, en kopia av en annan individ? Jag tror att man fortfarande känner sig som ”jag”, man är ju trots allt en själv och ingen annan. Att vara skapad på naturlig väg eller ”icke naturlig” tror jag inte är något som avgör hur lycklig man är. Man är fortfarande lika individuell som alla andra och man behöver inte nödvändigtvis få en identitetskris, men självklart tror jag att man skulle fundera på saker som andra, icke-klonade inte gör. Säg att man lyckades klona en människa, utan några bieffekter, men sedan inte berättade det för honom eller henne. Personen skulle då uppleva sig som ”vanlig”, just för att hon eller han faktiskt är det.

Även om kloning skulle bli möjligt, med lyckat resultat, så tycker jag att det är fel. Då menar jag inte kloning som kan vara till hjälp inom sjukvården utan kloning av människor i annat syfte. Jag kan inte riktigt förstå meningen med att klona varelser, människor som djur. Jag tror i och för sig att de flesta delar min uppfattning, att klona en människa är fel, fel, fel och både politiker och vetenskapsmän säger nej till kärnöverföring, alltså kloning, på människor.

I syftet att bota sjukdomar tycker jag kloning verkar vara något man verkligen borde utveckla. Jag känner mig dock lite kluven till embryona. De är faktiskt något som skulle kunna utvecklas till en människa om chansen gavs. Samtidigt tillåter vi abort och många överblivna embryon efter provrörsbefruktning kastas bort. Tänker man sig själv in i situationen av att vara svårt sjuk, eller att ha någon närstående som är det, och att få en möjlighet att bli frisk tror jag att de flesta förslag är väldigt, väldigt välkomna. Men att ge sitt liv för någon annan är inte samma sak som att ta ett för sitt eget.

Länkar

www.genteknink.nu

http://www.svd.se/dynamiskt/Kultur/did_4391709.asp

http://www.smedjan.com/etta.asp?sida=display&nr=856

http://www.bionetonline.org/svenska/Content/sc_cont5.htm

http://www.bionetonline.org/svenska/default.htm

 Tillbaka