Etik- att göra det rätta

Elevarbeten

Droger - RÄTT eller FEL Ett etikarbete av .... ............ NV3A HT-03

Ett av världens största och mest gäckande problem är droger, det är inte ett i-lands problem eller u-lands problem, utan ett som finns över hela jorden.

Trots att vi alla lever under så olika omständigheter tar sig problemet sig ett liknande utryck överallt. En nedgången missbrukare hamnar på samhällets botten och dennes väg tillbaka tycks oändligt lång. Men det är inte bara hos de vars liv är en obeskrivlig misär som droger skördar sina offer, Svensson-ungdomar som avlider första gången de provar Xstacy, högt uppsatta chefer som fastnar i kokainmissbruk och studenter som går på amfetamin för att kunna studera hårdare, droger är överallt och påverkar indirekt oss alla. Vi utsätts för propaganda för och emot droger varje dag, givetvis emot från skolan, föräldrar, maktharvare och liknande men droger ges också ofta en förskönad bild inom film och framför allt musik.

Statens kamp emot droger sätter även spår i din egen plånbok, något som tyck glömmas bort allt för ofta. Vill du betala för att någon du inte känner skall behandlas för något han själv utsatt sig för? Du kanske själv vill att droger skall flyta fritt och att alla ska få sköta sig själva och inte styras av någon med andra värderingar? Och appropå legalisering, vad skall vara lagligt och vad skall inte vara det? Hur påverkar vårt svenska synsätt oss då vi möter människor från andra kulturer och dessa frågor kommer på tal?

Hjälp för vem?

I dagens Sverige finns det möjlighet för missbrukare att få vård och med hjälp av staten och med hjälp av dina pengar ta sig ur missbruk och komma tillbaka till ett ”normalt” liv. Det kan tyckas som en självklarhet att hjälpa den utblottade man eller kvinna som inte kan hjälpa sig själv och därigenom visa solidaritet mot en medmänniska.

Men som vi alla vet är vårdköerna långa och pengar växer inte på träd, så många är av den åsikten att den är sjukt hur man kan lägga pengar på en människa som själv försatt sig i en situation där denne inte kan tjäna samhället och därför inte förtjänar vård. Exemplet är uppenbart, förtjänar en genom livet hårt arbetande människa hjälpen, eller en pundare som inte gjort annat än levt på dina bidragspengar?

Enligt vissa är dock detta ett alldeles för grovt och enkelspårigt resonemang. En missbrukare är inte missbrukare för inte, hans uppväxt, samhället och omgivningen har skapat den person han är. Det är allas fel, alla står skyldiga och därför måste vi alla hjälpa till och ge stöd.

Det räcket inte att säga att en missbrukare har gjort fel val och därför får leva med det, valet är inte bara hans. Men en missbrukare ska få välja om denne vill få vård eller inte, att tvångsbehandla någon som sedan medvetet faller tillbaka i missbruk är en vansinnigt slöseri med pengar och tid.

Förbjudet eller fritt?

Är det även ett slöseri att försöka stoppa narkotikan? Polisen och tullarna lägger även dom tid och pengar på att förhindra att narkotikan sprids i landet, varför bry sig om det om man själv inte tänker använda det, varför inte lita till folks omdöme?
Att släppa narkotikan skulle göra den allt för lättillgänglig för ungdomar, de saknar det omdöme som krävs för att välja att avstå från att testa. Det samma gäller även vuxna i stor utsträckning, fler skulle testa och fler skulle fastna. Det skulle underminera hela samhället och vård för alla skulle vara en omöjlighet.

Men skall inte det vara upp till individen, att välja vad man vill göra av sitt liv, har man inte rätt att avsäga sig det ansvaret? Men mycket av det samhälle vi har idag skulle raseras då och som vi alla vet skapar drogerna kriminalitet som inte direkt har med drogerna att göra, många rån och stölder begås av människor som är i behov av pengar för att kunna finansiera sitt missbruk. Skulle det finnas fler missbrukare skulle fler brott begås.

Legalisering?

Finns det då någon möjlighet at kompromissa? Cannabis är legalt i vissa länder och där ser vi inte ett samhälle som faller isär just på grund av detta. Cannabis är många fall en inkörsport för missbrukare, det som startar den onda cirkeln och på så sätt leder folk in i tyngre missbruk och djup misär. Ja, men ett land som Holland där Cannabis är legalt (under vissa förordningar) finns det inte en procentuellt större grupp tunga missbrukare än i andra länder, och Hollands så kallande ”crime-rate” är på en låg nivå i jämnförelse med dess europeiska grannar.

Legalisering av Cannabis för medicinskt bruk är också en delikat fråga då många människor som lider av olika åkommor vill, på ett enklare sätt lindra sina plågor med hjälp av Cannabis istället för olika lagliga syntetiska droger vars biverkningar och effekter i mycket liknar de Cannabis ger, beroende, nedsatta kroppsfunktioner och liknande.

Om legaliseringen av Cannabisen i Holland visar att legalisering av droger kan vara ett sätt att skapa en annan kultur kring drogerna, en mer försiktig och mogen sådan, är legaliseringen eller snarare upprättandet av en fristad för heroin i Lissabons utkanter den raka motsatsen.

Här har missbrukare av en av det tyngsta av alla droger samlats och här får de bruka sina droger hur de vill. Fristaden är en följd av att Portugisiska regeringen valde att en ditintills obeprövad lösnig på landets ökande drogproblem. Man lät missbrukarna samlas och tillät drogen att härja fritt ibland dem, man kan likna det vid att låsa in någon och kasta bort nyckeln. På grund av heroinets natur blev inte situationen mer sansad och överskådlig som i Holland utan bara värre.

Är detta nog belägg för att säga att en legalisering av ”lätta” doger rent av skulle kunna vara bra och ge mindre problem än alla förbud?

Det svenska sättet

I Sverige har det alltid funnits en stark opinion emot droger, då kanske framför allt emot saker man röker eller injicerar, alkoholen är någon slags helig ko i vårt land och vårt förhållande till den är för den utomstående något nästan osmakligt.

I länder på kontinenten och även på andra sidan atlanten ser människor brukandet av droger på ett annorlunda och kanske mer nyanserat sätt. Att tex. röka maruijana kan jämnställas med att ta ett par öl. I Sverige är det ok att bli så full så man spyr och svimmar av, men att röra något ger en mildare effekt men kallas drog och dessutom är olagligt ses av de flesta som otänkbart.

Svenskar har ett alldeles enastående dåligt rykte särskilt i turistorter kring Medelhavet. Anledningen är att svenskar efter för mycket sangria och lakrisshots beter sig som svin och skämmer ut sig inför resten av Europas befolkning. Supkulturen är djupt rotad i den svenska folksjälen och trots att det funnits totalförbud emot sprit i vårt land lever gamla 1700-tals traditioner som att bränna hemma kvar än idag.

I en land som Holland där man genom att vara ett stark kolonialmakt redan för många hundra år sedan kom i kontakt med tex. indianernas tobak, bemöter folk inte andra berusningssätt med samma förakt, inte heller är man lika glad i att supa skallen av sig så fort tillfälle ges. Vårat beteende bemöts med samma skepsis som vi bemöter deras. Och även för den präktigaste svensken är argumenten för maruijana och emot alkohol något som får en att fundera. Alkohol och slagsmål hör ofta ihop, män som super misshandlar sina fruar och barn på fyllan. Det som trycks undan kommer upp till ytan och med alkoholen släpper hämningarna. Dödsfall som sker i relation till alkoholen, folk kvävs av sina egna spyor, rattfylleri och framför allt att alkohol gör folk aggres-siva, krogslagsmål är kanske det bästa exemplet.

Därmed inte sagt att maruijana är ofarligt och harmlöst. Det ger dock ett annat rus, ett som inte for dig att vilja slå folk på käften, utan ett avslappnande och välbefinnande. Din förmåga att ta hand om dig själv raseras inte heller på samma sätt.

Men faktum kvarstår, att om du väl fått smak för en drog vill du ha mer, och kanske kan du inte motstå frestelsen att pröva något tyngre ännu mer spännande.

På vilken fot står jag?

Tillbaka