Buddhism-Högtider

Högtider är givetvis mycket viktiga i en andlig tradition och även så för budd-hismen. De är tillfällen då man kan samlas, i större antal, och känna det som förenar en och den positiva styrkan i denna gemenskap.

Vad gäller de olika högtiderna, lyfter man fram vissa viktiga händelser i Budd-has liv och reflekterar över deras innebörd, t.ex. hans upplysning, hans första undervisning, hans uppmaning att sprida undervisningen och hans uppgående i slutgiltigt nirvana (pari-nirvana). Och man gläds över och inspireras av dem.

Det kan skilja sig mellan olika traditioner vilka högtider man firar men de vanli-gaste är:

Buddhadagen (Vesak)
Dharmadagen
Sanghadagen
Parinirvanadagen
VBV-dagen
Padmasambhavadagen

Buddhadagen eller Vesak
Den största buddhistiska högtiden och som alla buddhister firar är Vesak (eller Vaisakha på sanskrit, efter den månad i den indiska kalendern som motsvaras av april/maj). Ibland kallas den Buddhadagen. Det man här firar är Buddhas uppnående av upplysning eller nirvana, det som gjorde honom till en Buddha, en fullmånedag i april/maj, för drygt 2540 år sedan.

Man firar inte enbart Buddhas upplysning, utan även det faktum att även vi kan uppnå samma upplysning. Men här är ändå uppmärksamheten riktad mot den historiska Buddha, Buddha Shakyamuni, den vise från shakya-ätten, som han kallas. Man gläder sig naturligt åt Buddha, minns hans liv, hans stora och ädla kvaliteter och känner tacksamhet.

Under Buddhadagen, eller Vesak, är församlingen lite mer utåtriktad. Man brukar bjuda in allmänheten att ta del av åtminstone en del av dagen - kan-ske en kort föreläsning och en kort meditation. Ibland framför man en händ-else i Buddhas liv dramatiskt, t.ex. hans seger över Mara, frestaren. På vissa center är barnen med och framför en pjäs om Buddhas liv. Sedan brukar man alltid ha en längre puja (en buddhistisk ceremoni, som bl.a. uttrycker vörd-nad, tacksamhet och en aspiration att följa i Buddhas fotspår). Dagen firas under fullmånedagen i april/maj, eller under närmaste helg.

(Inom vissa traditioner firar man under Vesak även Buddhas födelse och bort-gång - allt på en och samma gång - medan man inom andra traditioner firar hans Parinir-vana, (hans slutgiltiga nirvana, hans bortgång) separat och inte hans födelse.)

Dharmadagen
Under denna dag minns man tillfället då Buddha började undervisa och vad han undervisade. Buddhas lära står i centrum. Man brukar hålla en föreläsning eller recitation av någon viktig text. Ofta har man en läsning från någon av de buddhistiska urkunderna (t.ex. palikanon) som relaterar till den aktuella händelsen. Dharmadagen firas under fullmånedagen i juli.

Sanghadagen
Sanghan är den andliga gemenskapen mellan alla som utövar Buddhas lära. Det finns olika nivåer av Sangha, från den upplysta gemenskapen till den stora sanghan, av alla som följer Buddhas lära.

Denna högtid brukar är mer social och fokuserar på den inspiration och det stöd vi man som buddist får av andra i den buddhistiska gemenskapen. Det händer att man ger varandra presenter, och gläder sig över att sanghan finns. Sanghadagen firas på fullmånedagen i november.

Parinirvanadagen

Under denna dag firar man eller snarare minns och reflekterar över Buddhas
bortgång eller uppgående i slutgiltigt nirvana. Den firas i februari.

Även om denna högtid är något mer nykter och allvarlig, är det ändå inget sorgset eller tungt över den. Buddhas död är en död som vilken annan, men samtidigt inte. Eftersom han uppnått upplysning eller nirvana, har han över-skridit de tendenser som driver en människa till att återfödas. Vad som då händer kan vi inte riktigt föreställa oss och själv vägrade Buddha svara på denna fråga. Men det har antytts att historien är långt ifrån över vid en Buddhas död. (Med tanke på den kraft av medkänsla och visdom som en Buddha utvecklat, vore det konstigt om han bara skulle "försvinna".)

Döden väntar alla och det är något som buddhister är ganska måna om att reflektera över. Men det innebär inte att buddhister för den skull går omkring och hänger läpp eller deppar. Det märkliga är att det snarare leder till en större glädje och öppenhet - ja, rentav en lättnad - att reflektera över död-en. Döden, som en del andra saker, är ju något av ett tabu i vårt samhälle och bär därför på en hel del uppdämd eller förträngd energi. Den kan alltså släppas fri om man på allvar försöker ta in och möta det oförståeliga faktum att vi alla skall dö.

Under denna högtid brukar man även minnas alla som dött nyligen och önska dem väl på deras fortsatta vandring, hur den nu än ser ut.

Men man firar även vissa andra högtider som har med särskilda framstående lärare att göra. Den viktigaste är:

Padmasambhavadagen

Padmasambhava var en stor och mytomspunnen indisk tantrisk lärare, som bland annat var en avgörande faktor när buddhismen etablerade sig i Tibet. Han var en stor meditatör och magiker, en upplyst med en otrolig förmåga att kommunicera Dharma. Denna dag kan det ofta bli mer ritualer och ceremonier, eftersom Padmasambhava förknippas med sådant. Man har också läsningar från de texter han förekommer i. Dagen brukar firas i september.

Glädjen och tacksamheten utmärker alla buddhistiska högtider. De färgas starkt av det dom firar eller det som står i centrum för just den dagen. Under varje högtid har man även en högtidspuja, en ceremoni med recitation av texter och mantra. Man ger uttryck för den vördnad och det engagemang man som buddhist har åtagit sig.

Hem Sidtopp