Buddhism-Historia

Buddhismen börjar med Buddha, så vem var han? Han som skulle bli Buddha föddes i Kapila vastu (i dagens södra Nepal) för ungefär 2500 år sedan och fick namnet Siddhartha Gautama.* Han sa aldrig att han var en gud och har aldrig betraktats som sådan av buddhister. Han var en människa som så småningom blev upplyst och insåg hur livet förhåller sig.

Siddhartha växte upp i en välbärgad familj. Det sägs att hans pappa var kung i ett litet rike på gränsen mellan Indien och Nepal. Folket kallades Shakya. (Senare kom Buddha att kallas Buddha Shakyamuni, den vise från shakya-ätten.) Han tillhörde krigarkasten och hade, enligt skrifterna, en lycklig barndom och uppväxt. Det verkar som om han hade allt man kunde begära i det här livet. Men så blev han rastlös och efter en kris, där han drabbats av insikten att livet även innebär ålderdom, sjukdom och död, kände han sig driven att lämna sitt hem för att söka ett svar på sin djupa och existentiella oro. Vad var meningen med livet om det ändå bara slutade i att man blev äldre, ofta obarmhärtigt sjuk och så småningom dog?

Det var efter att ha sett en vandrande sanningssökare som Siddhartha be-stämde sig för att ge sig av. Han förstod att det fanns andra som sökte san-ningen och kände sig manad att följa i deras fotspår. Under denna tid fanns det en tradition av vandrande "heliga män", som ägnade sig åt meditation och olika former av askes; allt för att närma sig sanningen. Siddhartha sökte först upp några berömda meditationsmästare, men lärde sig snart bemästra det som dessa mästare själva hade uppnått och insåg att de inte hade nått ända fram. Han gav sig därför av på egen hand och ägnade flera år åt asketiska övningar, vilka på den tiden stod högt i kurs.

Så hårt och så disciplinerat gav Siddhartha sig hän åt dessa övningar att en liten beundrarskara växte upp runt honom. Men efter år av strävan och då han var nära att dö av utmattning, insåg han att den väg han slagit in på inte det minsta lett honom närmare målet. Han övergav övningarna och beslöt sig att ägna sig åt meditation, på ett nytt sätt, och att skåda in i sitt hjärta, sitt sinne. Efter att under en tid ha stärkt kroppen, satte han sig så småningom ned under ett träd och avlade ett mäktigt löfte, som ekat genom tiderna: "Må mitt kött förtvina ut, min hud torka ut och mitt blod sina, men jag ska inte resa mig från denna plats förrän jag nått upplysningen." Efter fyrtio dagar, sägs det, uppnådde Siddhartha slutligen det mål han så hängivet strävat efter. Han blev upplyst, han blev "Buddha".

"Buddha" är egentligen inget namn, utan en titel, som betyder "en som vaknat upp" eller "den uppvaknade", det vill säga en som vaknat upp inför verkligheten, en som vaknat upp ur okunnighetens sömn. Och det var det han kallades och det sätt han själv beskrev sig på, efter sitt uppnående av upplysning: Buddha!

Det har givits olika beskrivningar av vad som hände när Buddha blev upplyst och han talade själv om det, men essensen i upplevelsen ligger bortom beskriv-ning, bortom orden och bortom vårt vanliga giriga sinne. Det sägs i alla fall att han hade tre upplevelser under den natt han blev upplyst. I den första såg han, som för sitt inre öga, hur han själv hade levat i tidigare liv - liv efter ett liv - och återfötts i enlighet med den karma, de handlingar han utfört. På så sätt såg han en lång räcka av sina tidigare liv och hur hans återfödelses bana hade formats. I den andra upplevelsen, såg han hur en mängd andra människor hade levat och återfötts, i enlighet med sin karma, precis som han själv. Han såg således den universella sanningen om villkorlighet, hur handlingar får konsekvenser, speglat i sitt eget och andras liv.

För det tredje såg han hur denna process mer i detalj går till. Han såg eller med en klarsyn reflekterade över, hur okunnighet ger upphov till blinda handlingar, hur dessa ger upphov till en särskild kropp och identitet, o.s.v. Och han såg när okunnigheten överskrids, när den penetreras med klarsyn, att de blinda handlingarna upphör, att liv och död överskrids, att lidandet upphör o.s.v.

Han såg in i tillvarons djup och blev fri från okunnighetens bojor, fri från begärets och hatets fängelse. Han blev upplyst.

Efter upplysningen sägs det att han vistades i närheten av trädet där han haft sin omvälvande upplevelse i ungefär sju veckor. Han lät den nya insikten sjun-ka in och mogna. Sedan uppstod en vilja att kommunicera det han insett. Detta gjorde han också, till den grupp av följeslagare han tidigare haft på askesens bana och snart fanns det sex upplysta i världen. Efter ytterligare en tid fanns det sextio och så fortsatte det, fast alla blev inte upplysta.

Buddha fortsatte under sina återstående 45 år att vandra omkring i norra Indien och dela med sig av sina erfarenheter. Han kommunicerade sin Dharma, sin lära, som kom att kallas och alltjämt i öst kallas BUDDHA-DHARMA, alltså Buddhas lära. ("Buddhismen" är ett västerländskt begrepp, uppfunnet av akademiker som var tvungna att hitta en passande etikett för det fenomen de försökte förstå sig på.)

Hem Sidtopp