Babylonien-Lära

Skapelsen Det fanns två skapare: Apsu (det manliga sötvattnet) och Tiamat (det kvinnliga saltvattnet). Dessa avlade de tre gudarna An, Enlil och Enki men Apsu finner dem störande och försöker döda dem, men blir själv mördad av Enki. Enki skapar sedan Marduk för att skydda sig mot Tiamats hämnd. Tiamat anlitar Kingu, som är en ond gud, som skapar ett monster som angriper Marduk. Marduk segrar och av monstrets blod skapar han människan. Han är därför människans herre. Den sumeriska skapelseberättelsen, som alltså är långt äldre än den som refererats ovan, finns endast frag-mentariskt. Gemensamt mellan de båda är den usla synen på människan.
	Gudarna An (anu) är gudarnas fader. Nam-net betyder ungefär stjärna, och det är en himmelsgud som dragit sig tillbaka. Ans kultcentrum fanns i staden Uruk. An härskar över regn och åska. Enlil är stormarnas gud och guda-familjens viktigaste medlem. Han förknippas också med jordbruk. Detta är en mycket ombytlig gud som ömsom ger rika gåvor ömsom hemska plågor. Senare utvecklas han till ett slags djävulsfigur. Enki är jordens gud. Han är före-tagsam och tar hand om människan och räddar henne från syndafloden. Dessa tre gudar representerar en social struktur: Enlil är kungen, Enki statsministern och An kan då antas vara grundaren/ landsfadern (eller styrelseordförande, VD respektive grundare om man vill ha en företagsmetafor).
När Babylon (staden) får större makt minskar de tre gudarnas betydelse. Istället växer stadsguden Marduk i betydelse.
	Det fanns tusentals gudar och de flesta var knutna till jordbruket. De ktoniska och de atmosfäriska gudarna var viktigast. Bland de astrala gudarna märks: månguden (Nanna/Sin) - han färdas i en båt - solguden (Utu/Sham- ash) - som verkade som domare och vid divination (spådom).
Ishtar solgudens dotter, Inanna /Ishtar är en intressant mytologisk varelse som är himlens härskarinna och förknippas med dadelpalmen (dadelpalmen är en viktigt näring i området). Hon var gudinna över regn och åskskurar vilket gjorde att herdarna var beroende av henne. Hon var också krigets gudinna, kvälls- och morgonstjärnans gudinna, kärleksgudinna och de prostituerades gudinna - eventuellt var hon själv prostituerad. De heliga prostituerade kallades för övrigt för hieroduler. Det är tämligen vederlagt att sakral prostitution till Ishtars ära har existerat, men det finns också de som förnekar detta. Även rituell tortyr av krigsfångar lär ha förekommit till Ishtars ära. Hon var ung, maktlysten och odräglig. Hon ville inte nöja sig med att vara härskare i himlen utan ville härska även i underjorden, där systern Ereshkigal härskade. Alltså klär hon sig vackert och kommer till underjordens portar, där hon tvingas klä av sig ett plagg per port vilket gör att hon blir förödmjukad och förvandlad till ett möglande köttstycke De andra gudarna är inte villiga att hjälpa henne, men sedan skrapar Enki sina naglar och skapar att monster därav som lyckas omvandla Ishtar till en kvinna igen. Men vem ska ersätta henne i dödsriket? Det blir Domuzi, hennes man, eftersom han ej sörjt hennes frånvaro. Senare tar Domuzis syster hans plats. Domuzi/Tammuz är den unge krig-aren/ herden/dadelpalmen. Är gift med Ishtar och räknas till vad som har kallats "återkommande gudar". Med detta begrepp avses gudar, ofta unga, som dör och som sedan återuppstår. De är ett slags representanter för vegetationsåret. Det är väldigt många gudar som räknas till denna grupp, även Jesus ibland. Denna klassificering sågs länge som okontroversiell, men i själva verket återvänder gudarna sällan, vilket t.ex. gäller Sirius. Baal, som också räknats hit, dör inte, hans somnar.
Divination Divinationen var en viktigt del av den mesopotamiska religionen-astrologin kommer från Mesopotamien, även om vår astrologi är mer färgad av grek-isk/romersk astrologi. De var också duktiga astronomer, vilket brukar hän-ga samman med astrologi. Divinationen svarade i allmänhet på tämligen konkreta frågor: "Är detta en bra dag att börja ett krig på?". Frågorna var främst knutna till staten. Andra former av divination var att spå i inälvor, att se hur olja faller i vat-ten eller hur blod droppar. Källor Kilskriftstavlor behandlar främst ekonomiska affärer, men det finns även en del religiösa texter bevarade, t.ex. gudalistor. Det finns åtskilliga tavlor bevarade och även sigillrullar som användes för att rulla en viss text på en tavla. Gilgamesheposet heter den mest berömda bevarade texten. Det är en samling pessimistiska texter som utstrålar existensiell ångest och fruktan inför gudarna. Människorna är gudarnas slavar. En liten tröst är att svartsynen minskar i yngre tidsåldrar. Gilgamesh var den första kungen av Uruk och tycks verkligen har existerat. Han var mycket impopulär eftersom han utnyttjade sitt folk som bad till gudarna om hjälp. Gudarna skapar en varelse som heter Enkidu och som var hälften människa, hälften djur. Denna varelse träffar en prostituerad som civiliserar honom och som lär honom vad hans uppdrag är. Han gör det rätta, han utmanar Gilgamesh på tvekamp. Det blir en lång och jämn kamp dem emellan, men till slut blir de istället vänner och ger sig ut på äventyr tillsammans. Ishtar blir imponerad och försöker förföra Gilgamesh, men han stålsätter sig och hon skickar då istället ett monster som de tillsammans lyckas besegra. Ishtar tar då livet av Enkidu med hjälp av en sjukdom och av detta blir Gilgamesh ordentligt rädd eftersom han inser att han endast är mänsklig, det vill säga dödlig. Men Utnapishtim som överlevde syndafloden har blivit odödlig och Gilgamesh vill veta hur och söker därför upp honom och kräver besked. Utnapishtim berättar då om syndafloden: gudarna var missnöjda med människorna och skickade pest, svält et cetera, men varje gång räddade Enki dem. Då kommer syndafloden och Enki skvallrar för Utnapishtim som bygger sig en båt som han fyller med djur och sin familj. Alla andra dör i syndafloden, men Utnapishtim överlever alltså och offrar till gudarna som nu är jättehungriga eftersom inga människor offrat till dem på väldigt länge. Gudarna bestämmer att människorna ska få leva i omkring 70 år och Utnapishtim blir odödlig. Utnapishtim berättar inte för Gilgamesh exakt hur han blev odödlig, men hans fru berättar att det finns en blomma på havets botten som gör människan odödlig. Gilgamesh plockar blomman och badar efteråt. En orm kommer då och äter upp blomman, byter skinn och ringlar iväg igen. Gilgamesh blev inte odödlig på kuppen, men väl klok och snäll.

Hem Sidtopp